Aktuellt

Aktuellt 

Caféträffar | Möten | Utställningar | Resor/Övrigt
  

Höstmöte 2017
 
Torsdag den 9 november
Höstmöte, Engelbrektsskolans aula och matsal i Örebro

- Är du klar Agne, säger Sven-Arne Ahlberg i mikrofonen.

Mer än 170 förväntansfulla åhörare i Engelbrektskolans aula lystrar och tittar upp mot scenens fördragna mörka ridå.

- Nej, hörs det lite svagt bakom ridån.

Vi får vänta lite till på Agne, säger SAA. Vi ligger lite före i tidsschemat, jag skall försöka tala lite saktare…

Höstmötet hade inletts på traditionellt sätt med förtäring i matsalen och tipspromenad och lottförsäljning. Många nöjda vinnare hade hämtat sina vinster från vinstborden, inklusive de två vinnarna av ’halvapotten’ B-O Nordh och Anders Andersson.

Tipspromenaden vanns av Lennart ’Berga’ Bergqvist med full pott 12 rätt. Gösta Carlsson kom tvåa. Han hade även 12 rätt men skiljefrågan om publiksiffran på Ullevi 1959 vanns av Lennart. Johnny Larsson kom trea med 11 rätt. Publikrekordet från Ullevi var 52 194 åskådare.

Sven-Arne informerade om höstens förestående aktiviteter, närmast caféträff med kombinerad Wall of Fameutställning i Hallsberg, onsdag 15 nov. Sven-Arne uppmanade också framtida höst- och årsmötesdeltagare att komma in med anmälningar i tid. Detta för att säkerställa att beställd förtäring räcker till de som kommer till mötena.

Ordförande Kjell Sunesson hade också informerat om Wall of Fame. Där nästa steg kommer att presenteras 14 mars 2017. I likhet med premiären kommer presentationen av de nya fyra utnämnda ske på Slottet i Örebro i Rikssalen. Kjell berättade också om ett pågående projekt, kvinnors idrott, som fått akademisk förstärkning genom Daniel Alsarve från Örebro Universitet. Projektet är tänkt att utmynna i en utställning, 2:a kvartalet 2019, i samarbete med Länsmuséet i Örebro. Kjell redovisade också pågående insatser med att stötta skapandet av lokala idrottshistoriska sällskap, fristående men med samarbete med Länsförbundet. Kumla, Nora och Laxå finns redan. Fler är på ”G”, avslöjade Kjell.

’Rädda bilden’-projektet tog Kjell också upp, ett pågående jobb inom ÖLIS att överföra analoga bilder till digitala. Som är ett led i att förbereda oss för framtiden där vi genom modern teknik kan sprida våra bilder till flera mottagare. Han uppmanade också till besök på ÖLIS utställningslokal på Slottsgatan. Två nya utställningsskärmar finns på plats, Kents Gubbar och Ingmarscupen. Nya ’tokiga idéer’ är välkomna, avslutade Kjell.
Ut genom ridåerna och in på scenen kom Agne Jälevik klädd i orange skjorta och röd kavaj. Den från 70-talet välkända kavajen hade TV-sportens logo på bröstfickan.

- När vi var ute på resor på den tiden, trodde folk att vi var en orkester, avslöjade Agne. Kavajen har nog förvarats olämpligt, för den har krympt, förklarade han. Leendet avslöjade ironin i förklaringen som lockade till skratt. Många igenkännande leenden och skratt kom det att bli under Agnes framträdande denna afton.

En video som presenterade vad Agne upplevt som sportjournalist fick vi beskåda. En Stopptid gjord av Jens Lind. -Den består mest av överdrifter, men lite mallig är jag att ha fått en alldeles egen Stopptid av Jens, tyckte Agne. En kavalkad av TV-sportkändisar framträdde bl.a. i filmen och delgav sina tankar om vad Agne betytt för dem.
 

Han berättade om uppväxten på landet utanför Lidköping. Ett strängt frikyrkligt präglat hem, där t.ex. spetsiga skor och idrott sågs som ytterst olämpligt. -Det kan tyckas märkligt att jag kom att hamna i idrottens värld med den bakgrunden, sa Agne. Han berättade om vägen in i idrottens värld under studier vid Göteborgs universitet i slutet av 60-talet. Han skulle utveckla sin folkskolelärarutbildning och studerade till ämneslärare. Via en annons i GP, där man sökte efter lokala idrottskrönikörer, kom Agne att hamna hos läromästaren Lars-Gunnar Björklund. Han blev en av ’Lars-Gunnars pojkar’. -Jag kom även att göra ett 15-tal engelska fotbollsmatcher för Tipsextra, sa Agne.

En mängd anekdoter fick vi oss till livs. T.ex. om Agnes premiärreportage för TV. Ett reportage om SM i sportflyg. -Det blev aldrig visat, avslöjade Agne. Samma dag skedde den tragiska olyckan där Joakim Bonnier omkom. Men filmrullarna, som avvändes på den tiden, lär finnas någonstans. Men ingen har lyckats hitta dem trots idoga försök, konstaterade han.

Vi fick ta del av att antal filmklipp från Agnes långa karriär, många av dem välkända idrottshistoriska minnesmärken. Fotbolls-VM 1994 i USA, inte minst. Agne hade fått en privilegierad position som journalist bakom målet där Ravelli gjorde sina legendariska straffräddningar. Dessutom hade Agne blivit tilldelad trettio sekunder direktintervju med förbundskaptenen Tommy Svensson. Euforin hos Tommy i den intervjun var påtaglig. -TV handlar ju om att kunna förmedla känslor, fastslog Agne.
 
Känslor i högsta potens blev det i filmen om travloppet Prix d'amérique i Paris, 1995. Helen A Johansson, som första kvinnliga kusk vann med Ina Scott. Dramatiken och känslorna skildrades från åskådarplats med Kjell P Dahlström i huvudrollen. Kjell P var Helens man. Hans inlevelse och känsloexplosioner är klassiska, tack vare Agnes reportage.

Sveriges radio och TV var ett bolag på tidigt 70-tal, påminde Agne. Han hamnade i Örebro 1972. Med legender som Rune Ruhnbro som chef, kollega med Rolf Sund, Rune Åhrling och ikonen Gunnar Åslund. -Bandyn var ju stort i Örebro med omnejd, sa Agne. Därmed blev det att jag fick vara med om Sveriges första seger mot Sovjet, de oslagbara.

Agne uttryckte sin största beundran för Håkan Sundin som ledare för det idrottshistoriska laget, bl.a. med det geniala taktiska draget att inte låta Mats Karlsson spela mot ryssarna i vänskapsmatcherna före VM. Mats’ enorma skott kom som en total överraskning för dem. Det blev matchavgörande med hans projektiler på hörnor och frislag.

Hockey-VM 1987 fick vi även se en glimt ifrån. Nutida ”tic-tacspel" i fotboll, förädlat av Barcelona, hade sin förebild i hockeymålet vi fick se med Bengt-Åke Gustavsson som speldirigent. Uttrycket "pucken gick som på ett snöre" kan inte exemplifieras bättre. Motståndarna, inklusive målvakt, var totalt bortkollrade.

 -Där hade t.o.m. morsan gjort mål, kommenterade Tomas Sandström det hela, enligt Agne.

Av många underhållande filmer och inslag vi fick ta del av ett annorlunda inslag som Agne gjorde för Lilla sportspegeln. Inslaget stämde till eftertanke om synen på barnidrott bl.a. Det var från en resa till Förenade Arabemiraten 1990. Reportaget handlade om kamelrace. Ryttarna var småpojkar. Vi fick följa en 11-årig pojke, från tidig morgon kl. 6.30. Pojken kom från Sudan för att deltaga i tävlingen. En mils studsande ritt på en hård kamelrygg. Han slutade 24:a i racet. Efter tävlingen fick hans stå till svars inför kamelägarna varför han inte hade lyckats bättre. Epilogen var desto mer tragiskt gripande. Agne förklarade att han flera år senare fått information om att de unga pojkryttarna blev sterila i vuxen ålder. Detta p.g.a. det hårda dunkande av sina testiklar mot kamelryggen.
 
Desto gladare miner blev det med inslaget om Henrik "Henke" Larsson. Den unge Henke, med rastaflätor, skojade friskt på planen med erfarna allsvenska fotbollsspelare. Henkes ödmjuka framtoning imponerade i intervjun efter matchen. Blåklockorna under ögonen förklarade han med att det kunde man få om man deltog i spelet. Inget gnäll om ojust spel. Agne ställde frågan om vem som kan anses vara Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. Han begärde ingen handuppräckning, men menade att det var omöjligt att förbigå Zlatan Ibrahimović. Personligen tror jag att många skulle ha röstat på Henke, om det blivit en omröstning just då…

-Vad gör du nuförtiden, sa Agne att han numera svarar på att han jobbar i ett ideellt företag. Han sköter disk, damning och tvättning på hemmaplan, men är även engagerad i Nacka golfklubb och sjunger i kör.

Barnbarn är en viktig del av tillvaron, förklarade han.

Sven-Arne Ahlberg steg in på scenen och inbjöd till frågor. Det kom inga. -Inga frågor, då var det väl bra, tyckte Agne under skratt från publiken.
 
Sven-Arne överräckte blommor och en present från träsnidare Lasse Henningson. Uppskattande applåder underströk publikens delaktighet att det hade varit ett bra framträdande.

noterat av
/Rolf L Lundin

 

Där inget annat anges är bilderna tagna av Anders Stenberg.
Alla bilder är klickbara till större bilder som öppnas i egna fönster
 

   
   
   
   
   
 
Årsmöte 2017
 
Onsdag den 5 april 
Vår- och årsmöte, Engelbrektsskolan i Örebro

 
Årsmötesförhandlingarna hölls sedvanligt på Engelbrektsskolan i Örebro och i dess aula. Innan dess hade dock de närvarande 225 medlemmarna hunnit intaga både landgång, dricka och kaffe med god kaka.

De uppskattade lotter som såldes före gick åt som "smör i solsken" och vinstdragningen blev snart avklarad. Detta gjorde att själva årsmötesförhandlingarna senare snabbt kunde klaras av.

Det i sin tur gjorde att Håkan "Lillis" Olsson fick tillfälle att plädera för travlopp på Mariebergs Travbana påföljande dag och anslå samt påpeka för Lunchtrav och Caféträff den 1 juni. Detta senare hade medlemmarna erhållit information om i samband med utskicket av senaste medlemstidningen Idrottsarvet.

Så vidtog årsmötesförhandlingarna och de i salen närvarande hälsades välkomna av ordföranden Kjell Sunesson som öppnade mötet.

Det hölls parentation över de under året avlidna medlemmarna.

Till årsmötesordförande valdes kommunalrådet i Kumla, Andreas Brorsson och till sekreterare Kerstin Pedro. Till protokolljusterare valdes Lasse "LP" Petterson och Kim Norberg.

Så genomgicks verksamhetsberättelsen som inte föranledde någon särskild åtgärd men kassör Håkan Aldevik förtydligade några särskilda poster, samt avslutningsvis i denna del, vädjade till medlemmarna "att då man numera från offentligt håll önskar mindre kontanthantering, så när vi träffas till större sammanhang, som idag exempelvis, kostar det nå´n extra krona, och att man kanske i förväg kunde göra inbetalning per bankgiro då det underlättar för alla".

Vad avser val så omvaldes Kjell Sunesson som ordförande kommande verksamhetsår, likaså omvaldes Sven Arne Ahlberg och Bo Ericson som ledamöter på två år, medan Göran Gunnarsson avböjt som ledamot och ersattes av Kjell Wahman. I övrigt på valsidan omvaldes revisorer och valberedning. Under "övriga frågor" vädjade Kjell Sunesson till de närvarande om hjälp att kunna identifiera många av de personer och händelser som finns på våra foton nere på ÖLIS kansli. Tag gärna kontakt med någon inom styrelsen så kan vi kanske hjälpas åt, vädjade Sunesson.

Därmed tackades Andreas Brorsson och Kerstin Pedro och därtill avtackades Göran Gunnarsson med blommor.
 
Åsa Sandell
Denna trevliga kvinna rönte omedelbart ett fint mottagande av de 225 närvarande medlemmarna. Hon berättade att hon växte upp i Lillån, spelade sedermera basket i KFUM Basket och hade minsann inga tankar på detta med boxning som skulle komma senare i livet. Hon flyttade så småningom till Malmö och studerade samtidigt vid Lunds Universitet. Hon "hade kommit ifrån detta med tävlande, men blev inspirerad av att fortsätta träna dock inte i första hand som boxare mer som en motion men blev intresserad för det var på ett sådant ställe boxningsträning även fortgick".

Hon fick pröva på och "fick lite intresse för boxning" och så småningom en och annan rejäl blåtira . Detta visade hon exempel på i några av de foton hon hade från sin boxningskarriär.

Som 28 åring startade hon tävlandet och på meritlistan kan nämnas att Åsa har 4 SM-guld och ett EM-guld bl.a. Hon har även deltagit i en landskamp i Göteborg mellan Sverige och Kanada. Till detta ska tilläggas, sa den ljusa och snygga tjejen på scenen att "det fanns mycket motstånd mot kvinnlig boxning då… och kanske finns än idag".

Det gick dock så pass bra i Sverige att hon vid något senare tillfälle sökte proffsboxningslicens via promotor i Tyskland bl.a. (Proffsboxning var fortfarande förbjudet i Sverige vid denna tid).
 

Foto: Claes Pedro

Hon hade dock större planer skulle det visa sig så småningom och efter en hel del prövningar for hon över till USA och New York. Samtidigt som hon prövade sig fram arbetade hon som kulturskribent och krönikör för Helsingsborgs Dagblad.

I träningslokalen fanns det en vid krets av kulturinslag d.v.s. av personer allt från vita, afro-amerikaner, kariber, muslimer av olika slag, indier… "där fanns allt och alla med ett gemensamt intresse, nämligen boxning, mest män givetvis".

Livet var hårt och hon kom åter till Sverige för en tid men för att åter söka lyckan på heltid och bli tjänstledig från den skånska dagstidningen så hyrde hon sig i ett "kyffe av enklare slag" för att 6 dagar i veckan träna boxning. Det handlar givetvis inte enbart att slå på en träningsboll och träningsmotståndare utan träningen var allsidig och hon hade en krävande afro-amerikan som tränare. "Ni kan ju bara tänka er synen att på en flygplats eller på annan offentlig plats kommer det en blond tjej alldeles blåslagen och svullen i ansiktet tillsammans med en färgad man, vilken uppmärksamhet sådant skapade". Vad folk tänkte kan man ju bara ana

Vid 37 års ålder skulle det dock startas upp en proffskarriär och 2005 gick hon en omtalad match mot Laila Ali (Muhammad Alis dotter) som blev en knapp förlust.

Vid 40 år ålder tyckte hon dock att det fick räcka och hon erövrade en världsmästartitel i Göteborg 2007 mot Dakota Stone med domarsiffrorna 2–1.>  Efter ytterligare en match detta år var det slutboxat och Åsa satsade på den civila karriären.

Åsa är, som tidigare nämnts, kulturjournalist, krönikör i media, författare och moderator. Hon bor med sin familj i Nora där hon numera också driver ett gym. Hon har de senaste två säsongerna deltagit i det populära TV-programmet "På spåret" och hon var med i "Mästarnas Mästare 2010".

Hennes föredrag avslutades med en rejäl applåd och hon avtackades med ett träsnideriarbete av Lars Henningsson och blommor.

Innan Åsa lämnade oss skrev hon dedikationer i några av de böcker hon hade med sig till försäljning.

Från ÖLIS tackar vi och bugar!

Noterat av
Sven Arne Ahlberg

 

Där inget annat anges är bilderna tagna av Anders Stenberg.
Alla bilder är klickbara till större bilder som öppnas i egna fönster
 

   
   
   
   
   
   

Foto: Ove Danielson
   
   

 

 
Höstmöte 2016
 
Onsdag den 16 november
Engelbrektsskolans aula och matsal
 
Med över 200 medlemmar närvarande på årets höstmöte blev kvällen lyckad, enligt många.

Lotterier med fina och många vinster sålde slut på ganska så kort tid. Efter att vinsterna blivit avhämtade tog vår ordförande Kjell Sunesson till orda och gjorde en snabbresumé av vad som förevarit i vår verksamhet under 2016 och även om det återstår ett par evenemang i form av Caféträff i Nora den 30 nov och en träff med ledande kvinnliga ledare inom idrotten med åtföljande luciatablå den 13 december så blev den stora händelsen med Wall of Fame ett utomordentligt lyckat arrangemang på slottet i februari med landshövding Maria Larsson som fanns med i "de främre leden". Sunessons sammanfattning av året försiggick i form av liknelse med en fotbollsmatch och blev därmed en smidig övergång till dagens huvudgäst tränaren, ledaren och coachen Hasse Backe.
Hasse gjorde en snabb översikt till en början med att på storbildskärmen presentera de sedan i slutet av 70-talet föreningar/organisationer som han haft möjlighet att verka i och gick sedan över till att berätta om sina erfarenheter och de upplevelser han fått då han verkat i internationella sammanhang, föreningar och landslagsuppdrag.

Han höll sig till målbilder och riktlinjer för sitt verkande genom åren. I mitten av allt fanns Fundament och där ifrån berätta om exempel på och ut ifrån det:

Värderingar/Värdegrund/Trovärdighet-Målbilder-Regler/Respekt-Öppen kommunikation och att detta med fördel kunde upprepas under till och med spelare med jämna mellanrum. På den vägen med motivation erhålla de gemensamma målbilder som sammanställts i föreningen eller organisationen.

Hasse gav exempel på hur positivt han upplevt verksamheten inom FC Köpenhamn i 5 år och Red Bull Soccer i New York med två vitt skilda kulturer i mångt och mycket, men om man sammanställer och använder ovannämnda riktlinjer "kommer man långt…"!

Genom sina år inom den internationella fotbollen har han mött mängder av olika personligheter och organisationer och han gav flera exempel på detta.

Ibland var det nära att man måste "balansera på knivsegg" hur vissa spelare skulle och borde samt kunde behandlas. Mycket intressant, tyckte flera i åskådarleden denna kväll. I de internationella föreningarna var det mycket och ofta "de högprioriterade" (stjärnorna) som det handlade om att "ha med sig" för att då få ut så mycket av laget. Om dessa "underpresterade" gick det inte alltid så bra.

Hasse Backe visade också videoklipp från händelser där han själv fanns med i någon form men också matchändelser och ett par av dem var då han var med som tränare tillsammans med gode vännen, samarbetspartnern samt coachen Sven-Göran Eriksson i Manchester City och där man under en säsong slog Manchester United två gånger. "Det känns bra att kunna ha slagit Alex Ferguson och tagit full pott dessa gånger, det sitter bra för självförtroendet om inte annat".

Hela föredraget på en dryg timma "kändes bra", sade många efteråt "och han ska ha heder av sin berättelse" som avslutades med ett kort videoklipp på och om Sven-Göran Eriksson som gav goda råd och av vilka han anammat mycket av i sin egna verksamheter.

Hasse Backe avtackades och erhöll en minnesgåva tillverkad av trädsnidare Lasse Henningsson utav vår ordförande Kjell Sunesson.

Noteringarna av
Sven Arne Ahlberg 
 
 

Bilder från höstmötet fotograferade av Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster
 

   
   
    
   
Årsmöte 2016
 
Onsdag 6 april 
Års- och vårmöte på sedvanlig plats i Engelbrektsskolan
 
"Välkomna", hälsade Håkan "Lilis" Olsson. Håkan berättade att han ombetts vara ersättare insjuknade Sven-Arne Ahlberg. ”Lillis” löste uppdraget som presentatör på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Ca 220 deltagare hade infunnit sig till vår- och årsmötet i aulan på Engelbrektsskolan. Omvittnat välsmakande landgång med dryck samt kaffe och kondisbit hade redan intagits i matsalen. Tipspromenad, med kluriga frågor sammanställda av Kjell Wahman, var likaså avklarad.

På scenen bakom Håkan fanns skärmutställningen med ’startelvan’ i Wall of Fame uppställda i bokstavsordning.. "Det är nå’t fel med uppställningen av Wall of Fame", sa Håkan. "Åhrling är placerad längst ute på ena sidan. Inte spelade väl Rune Åhrling på kanten, han var väl alltid i centrum av planen och händelserna". Stämningen infann sig omedelbart i lokalen med åtföljande glada skratt.

Lottdragning följde direkt därpå. Fem olika prisbord med fina vinster, en varuhink samt även 'halva-potten' med ettusen kronor i handen till den glade vinaren. Tipspromenaden vanns, med elva rätt, av Håkan Nykvist, som fick ett antal fina böcker i pris. "Så du kan lära dig ännu mer till nästa gång", tyckte Håkan.

Håkan annonserade att de som inte vunnit inte behövde gå lottlösa från mötet, det fanns böcker att plocka med sig från ett uppdukat bokbord med dubblettböcker som biblioteksutskottet välvilligt hade plockat ihop. Böckerna fanns på plats att plocka för sig helt gratis. Han aviserade även kommande kvalhandboll i Lindesberg, även en hästresa med Aktiva seniorer till Täby gallopp och Hovstallet där ÖLIS’-medlemmar inbjöds att deltaga. Han uppmanade också deltagarna att besöka vår fina utställning på Slottsgatan och inte minst att ta del av de 650 idrottsfilmerna som finns på Stopptid.
 
"Därmed är jag klar", sa Lillis, "och jag ser att vi ligger före i tidsschemat. Det är bara för mig att lämna över till vår ordförande Bo Astvald, så får han ta hand om årsmötet", avslutade Håkan. Applåder avtackade den rappe Håkan och välkomnade Bo upp på scenen.

Bo Astvald hälsade alla välkomna till årsmötet, med ett särskilt välkommen till inbjudne mötesordföranden Irene Lejegren. Bosse bad alla närvarande att stå upp och utlyste en stunds tystnad över de styrelse-, utskotts- och övriga medlemmar som gott bort under det gångna året.

Irene Lejegren, regionråd samt ordförande för Nämnden för regional tillväxt i Region Örebro län, valdes formellt till mötesordförande efter valberedningens förslag presenterat av Rolf Hallgren. Hon tackade för förtroendet och även den goda smörgåsen. Hon uttryckte sin beundran för den fina Wall of Fame-utställningen. Hon avslöjade att Rune Åhrling, Agneta Andersson och Stig Blomqvist var personer hon haft personlig kontakt med. Hon kände sig stolt att få finnas på samma scen som dem och alla de andra.

Årsmötet ledde hon med rask och säker hand. De stadgeenliga förhandlingarna redovisas i vederbörligt protokoll på annan plats. Här noteras endast att nyvald ordförande blev Kjell Sunesson, välmeriterad i idrottssammanhang i Örebro län. Kjell har varit verksam som tränare i dåvarande ÖIK både junior och seniorlag från 1978-1982. GIH-chef under många år, ordförande för Örebro läns ishockeyförbund under 10 år m.m. En synnerligen välmeriterad ordförande med ett djupt och brett kontaktnät inom idrottsrörelsen, inte bara regionalt utan även på det nationella planet.
 
Årsmötet avslutades med hedersdiplomutdelning till de stadgeenligt förtjänta. Hedersordförande - Bo Astvald, hedersledamot - Rolf Sund, hedersmedlemmar - Magnus Enhörning, Göran Gillberg, Olle Larsson, Lars Segelberg och Stig Wallinder. Bo Astvald, mötessekreterare Kerstin Pedro och mötesordförande Irene Lejegren tilldelades varsin blombukett, Irene även en ljusstake som tack för deras insatser. Publiken gav samtliga en värmande applåd.

Kjell Sunesson påbjöd en fem minuters paus, tack vare att tidsschemat medgav detta.

 "Nu dags för kvällens huvudattraktion, RF:s ordförande, Björn Eriksson, vänligen bänka er", påbjöd Kjell.
 
Därmed äntrade Björn Eriksson scenen. Han greppade mikrofonen men tillkännagav att han inte tänkte utnyttja den. Han genomförde sitt anförande med hög stämma och på sitt oefterhärmligt energiska sätt i ett högt tempo. Han tog av sig kavajen efter ca tio minuter. Han meddelade att RF hade en strategi men att han denna kväll skulle ge en mer personlig bild av den formella strategi som förbundet antagit för framtiden. Han angav flera problemområden, bl.a. kommersialismen i de högsta divisionerna i fotboll och ishockey, där idrotten blivit mer och mer lika med underhållning. RF:s uppgift, enligt Björn, är att verka för föreningarna, men att ej skapa motsättningar mellan de kommersiella intressena och föreningsidrotten. Han berättade att RF hade haft ett ovanligt besök av statsministern samt idrottsministern. "De spelar ingen roll om de är röd eller blå, där finns en samsyn", ansåg Björn. Tre viktiga områden för RF, var enligt statsministern:


1. Folkhälsan 2. Integrationen (idrotten förenar människor) 3. Internationella evenemang.

Björn redovisade det han kallade för sina tio budord inför framtiden. Här noteras några av de saker han tog upp, bl.a. att ”Vi måste ändra oss, vi är 3,2 miljoner medlemmar i 24 tusen föreningar, vi måste bli bättre på att föra det offentliga samtalet, vi får ’pudla’ d.v.s. säga att vi hade fel och komma igen med nya idéer. En enad idrottsrörelse är stark. I vissa fall välkomna kommersialism och entreprenörskap”, där gav han ett exempel från Bromma där damerna i klubben gått samman och jobbade framgångsrikt med egna initiativ. Han menade också att barnen är viktiga att få kvar upp i åldrarna inom idrotten. Han ansåg att RF borde verka för ett livslångt idrottande.

Han tog ett exempel med en triangel som representerade det gamla synsättet, med en bas av breddidrott och en spets av elitidrott. Hans vision var en rektangel där alla omfattades i idrottsrörelsen, han var tydlig med att han inte trodde på att det kommer att skapas några nya specialförbund i RF under kommande år.

Björn inbjöd avslutningsvis till frågor från publiken. Göran Gunnarsson inledde med en fråga orsakad av besöket på Behrn Arena söndagen 4 april på allsvenska fotbollsmatchen mellan ÖSK och Djurgårdens IF. "Vad gör ni åt bengalerna", undrade Göran som kände sig mycket irriterad efter besöket på Behrn Arena.

Björn berättade hur hans förslag som "huliganutredare" hade stött på allehanda juridiska spetsfundigheter när det gällde bl.a. maskering av besökare på idrottstävlingar. Visitationer kringgås genom att det finns vissa personer som ser till att det kommer in material på arenorna innan besökarna kommer och visiteras. Hans eget förslag om att reducera tillåtna besökare på "ståplats" efter utförda bengaleldningar och knallskottsdetonationer föll inte i god jord hos de beslutande. Björn ansåg att polisen borde välja ut ca 10 st bland de kända huliganerna och lagföra dem, de är oftast välkända för annan brottslighet, påstod han. Det kanske händer något radikalt efter Folksams tillkännagivande på måndagen efter tumultet i Örebro att de kommer att överväga att lämna SvFF som sponsor om inte fotbollen kommer tillrätta med de närvarande problemen.

En fråga från en besökare löd: "Har vi som idrottshistoriskt sällskap någon betydelse nu och i framtiden"?

"JA", svarade Björn, "om man inte tittar bakåt när man vill titta framåt så får man titta uppåt! Ni gör ett mycket bra jobb, ni behövs. Gå’n ut och föröka Eder", blev Björn Erikssons bejublade slutreplik efter en intensiv timme.
 
Han avtackades av Kjell Sunesson med blommor och ljusstake samt applåder från publiken. Kjell menade att den entusiasm Björn visat prov på blir bra för RF och det eventuella uppdraget som SOK:s ordförande, som Björn Eriksson kandiderar till efter avgående ordförande Stefan Lindeberg.

Noterat av
/Rolf L Lundin
 

Bilder från årsmötet fotograferade av Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster
 

   
   
   
   
 
  
  
Höstmöte 2015
 
ÖLIS Trettioårsjubileumsfest 2015-11-12
Elite Hotel – Stora Hotellet, Örebro, med Jens Lind och Peter Flack

 
Ett mycket stort antal medlemmar hade hörsammat inbjudan till Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskaps firande av de gångna trettio åren. Intresset var så stort att det begränsade antalet platser blev uppbokade på mycket kort tid. Det slutliga antalet festdeltagare kom att stanna vid 255, därav 50 damer. Dessutom hade Länsposten sin reporter Göran Lindhél; på plats att föreviga sammankomsten.

Det stora antalet festdeltagare samlades under gemytligt samtalande en trappa upp på Stora Hotellet. Där fanns utställningsskärmar som visade vad som timats under gångna trettio åren Det utbyttes minnen från flydda idrottstider och andra gemensamma upplevelser. Med Göran Gunnarssons, f.d. polistalesmannen, medverkan blev det även klarlagt, för några av oss, vad den legendariske polisen i Örebro, "Kvart i två", egentligen hette. Hans namn var Gösta Gullberg. Smeknamnet hade han fått p.g.a. sin extrema fotställning. En av Gullbergs legendomsusade bedrifter var då han arresterade sin egen far. Fadern var ordentligt påstruken vid tillfället. Fadern kommenterade ljudligt omhändertagandet: "Inte ska du väl finka far din?" Göstas svar blev lika historiskt, på klingande Örebrodialekt: "Ä du tajjen, så ä du…."

Dörrarna till stora salen slogs upp. De vitdukade borden var arrangerade med bordsvärdar från Sällskapets olika utskott utplacerade på jämnt fördelade platser.

I det livliga sorl som uppstod i den välfyllda festsalen gjorde ordförande Bo Astvald entré med mikrofon i handen: "JAHA, utropade han med furirstämma. Jaså det gick att få tyst i alla fall", konstaterade Bosse. "Ett idrottshistoriskt sällskap sysslar ju med historia, fortsatte han, trettio år går fort när man tittar bakåt, men det skapades idrottshistoria så sent som igår kväll på Behrn Arena fotboll. KIF DFF tog en poäng i Champions Leaguematchen mot mycket meriterade Paris SG. Dessutom nytt publikrekord för damfotboll i Örebro med över 5900 besökare. En stark prestation av Karlslundstjejerna", slog Bosse fast. En kraftfull applåd från festdeltagarna bekräftade hans uttalande.
 

"Å nu plats på scenen för en som verkligen har dokumenterat idrottshistoria på ett utmärkt sätt. Välkommen Jens Lind", sa Bo.

Jens Lind inledde med att notera den mycket stora publiken, fantastiskt, tyckte han. - De flesta känner ju inte igen mig, sa han. Men jag känner igen din röst, brukar de säga.

Jens berättade att hans morfar, Karl Wilhelm "Wille" Engdahl, en klassisk idrottsjournalist, var den som tog med honom på idrott. Bl.a. VM i ishockey 1969 i Stockholm. Bakgrunden var ju att Sovjet hade marscherat in i Tjeckoslovakien med stridsvagnar i augusti 1968. Därför blev det inte VM i Prag våren 1969. Stockholm fick rycka in som reservplats. Det fick konsekvenser. Sovjet, som aldrig förlorat en match mot tjeckerna i ett VM, fick stryk av tjeckerna i båda matcherna. En historisk händelse i flera avseenden.

- Kanske var det då, som tioåring, mitt intresse för historia, i synnerhet idrottshistoria tog riktig fart, funderade Jens.


Jens Lind


Släktskapet med Wille Engdahl skulle visa sig komma att ha inverkan i Jens Linds liv fler gånger. Jens kom att få anställning på SVT tack vare Sven "Plex" Petterssons rekommendationer. "Plex" själv kom till Stockholm som grön norrlänning och hamnade under Wille Engdahls beskydd. Han erbjöds att bo hos Wille den första tiden och bli bekant med storstaden. Jens avslöjade att han redan som grabb var tämligen nördig när det gällde att samla på idrottshistoria. När han började på SVT blev han helt fascinerad av de enorma arkiv som fanns i det kolossala TV-huset.

- Det var som en guldgruva för en "historienörd" som mig, tycke Jens.

Han fick ett uppdrag av TV-sporten att, tillsammans med Dennis Videmyr, göra åtta stycken femminutersinslag att avsluta Sportspegeln med. Sportspegeln skulle förlängas med fem minuter, från dåvarande 45 min, till 50 min. Detta var 2004. De flesta inom sportredaktionen var tämligen njugga till idén. Det fanns t.o.m. ett motstånd.

Bakgrunden var att det skulle göras en popularitetsundersökning samtidigt som första "Stopptid" skulle sändas. Det var mycket viktigt att få höga betyg i dessa undersökningar. Redaktionen var övertygade att "Stopptid" skulle komma att dra ner betyget för Sportspegeln. När undersökningen redovisades visade det sig att inslaget "Stopptid" fick högsta betyget i publikundersökningen. - Det har blivit ca fyrahundra "Stopptid" sedan dess, konstaterade Jens, inte utan en rejäl portion stolthet. Jens visade festpubliken flera olika "Stopptid" på storskärm. Bl.a. ett inslag med Örebros stoltheter inom motorsporten, Ronnie Pettersson och Stig Blomqvist, där de båda körde rallycross. Deras omisskännliga Örebrodialekt väckte munterhet i salongen när de intervjuades i inslaget av Jan Svanlund. Hemligheten bakom Stigs framgångar i rally, konstaterade Jan Svanlund, var ett snålt vägval! Jens presenterade sina inslag på sitt utomordentligt trevliga och allmänt beundrade sätt. Hans välmodulerade röst såväl som frasering och intonation gör honom till en av kanske tre i TV-historiens mest uppskattade TV-röster. Enligt undertecknads uppfattning i paritet med Tom Alandh och Hans Willius. Jens kände sig, med rätta, stolt över att han med sina program kunnat visa "så här såg världen ut". - Det har blivit så att de används i skolorna för att visa det, upplyste han. Vi fick se avsnitt från det som kallas "Katastrofer" i idrottsvärlden. Skid-VM i Falun 1974. Stafetten där Hans-Erik Larsson tappar sin ena plastskida redan efter 25 meter,

- Katastrof, hojtade Plex Pettersson i TV-rutan.

Men det var inte den enda "katastrofen" i skidstafett. Under VM 1934, kallads stafett för budkavle. Den närmast "Kalle Ankaliknande" överlämningen av budkavlen till sista sträckans Arthur Häggblad åstadkom hejdlösa skrattsalvor ibland festpubliken. Att Arthur Häggblad var en skidåkare av samma modell som Sixten Jernberg, "män från skogarna", närmast folkilsken, blev också väldokumenterat. 

– Det är ett helvete. Jag önskar jag vore död, var hans svar på en journalists fråga, efter tung femmil, hur det var att åka.

Vi fick även ta del av OS 1912 i Stockholm, "Solskenolympiaden". Stockholm var enda sökande till detta OS. - Kanske var det så att Sverige och Stockholm gjorde så att OS överlevde som internationell idrottstävling efter en trevande inledning på den franske baronen Pierre de Coubertins idél;er, 1896 i Athen, 1900 i Pris, 1904 i S:t Louis och 1908 i London.

- Vem ville åka till S.t. Louis, undrade Jens retoriskt. 

Sverige vann nationskampen 1912. - Det berodde kanske mest på att vi hade startande i alla grenar, tyckte Jens. Den prestigefulla finalen i dragkamp mot England, vars "Bobbies" var obesegrade, vanns med hjälp av att det tävlades på sandunderlag, inte på gräs som var det gängse underlaget. Sverige valde underlaget, liknande det tillvägagångssätt som man i senare tiders Davis Cup i tennis kom att göra. Det var dock okänt vid denna tid. Engelsmännen blev rasande och krävde revansch året efter. Det fick de, på Barnens Dag 1913. De vann lätt. Därefter bröt 1:a världskriget ut och det internationella idrottsutbytet fick anstå.

De avlutande filmerna behandlade Sixten Jernberg, och folkrace ett inslag i "Sverigeresan".

Det lovordade och mycket finstämda programmet om Sixten Jernberg lockade fram en tår hos fler än någon enstaka åskådare. Jens fick möjlighet att göra programmet tack vare Plex Pettersson. Jens hade en mycket stor respekt för Sixten som ju var en dokumenterat kärv person, närmast folkilsken i och runt skidspåret. Han vågade inte kontakta Sixten och fråga om han fick göra ett program om honom. Plex löste det med att ringa upp Sixten och säga:

- TV ska göra ett program om dig. - Han som kommer heter Jens Lind, å Du Sixten... Du är rädd om gossen!

Därmed var dörren öppen och Jens fick möta den åldrade Sixten och hans fru Kerstin. Det lyckas han skildra på ett enastående ödmjukt och finkänsligt sätt utan att undvika Sixtens bestämda uppfattningar om saker och ting och den aura av oantastlighet som svävade kring Sixten Jernberg. Dessutom fick Jens möjlighet att föreviga Sistens och hans Kerstins egna filmer från skidtävlingar och privatliv. En idrottshistorisk prestation av högsta dignitet, enligt undertecknads uppfattning.

Avslutningsfilmen var ett avsnitt från serien "Sverigeresan". Det handlade om folkrace i Kalix. Unga flickan Haappasaari, 17 år, skulle köra. Hela släkten Haappasaari fanns med i depån eller i publiken. Släkten hade tävlat sedan 70-talet i motorsport av alla slag. Bilen kom till startlinjen efter omfattande mekjobb in i sista minuten. När staten gick stod 
Haappasaaris bil kvar. Den startade inte! Funktionärer försökte skjuta igång den. Det gick inte.
 
Varför startade inte bilen, frågade Jens den ansvarige pappa Haappasaari i depån. –Det fanns ingen bensin, svarade han på bred norrländska. Det har aldrig hänt förut, å jag har hållit på sen 70-talet!

Inslaget var från 90-talet. Jens menade att det som vi tycker hände "nyss", på 90-talet, snart är idrottshistoria. De som är unga idag tycker självklart att det hände för länge sedan. Jens avslutade med en anekdot om en skidupplevelse med sin dotter. De som har haft egna barn kände säkert igen sig. – Det är händelser och öden som dessa, och andra som jag har försökt skildra, som binder oss samman. TACK, för att jag fick komma, avslutade Jens Lind

Han fick, välförtjänt, ta emot översvallande applåder.

Innan vi gick en trappa ned för välkomstdrink så meddelade Tomas Eklund att en jury har jobbat intensivt med ett projekt, Wall of Fame. En "startelva" kommer att presenteras vid en öppningsceremoni på Slottet i mars 2016. Landshövdingen Maria Larsson kommer då att medverka vid utnämnandet av de första elva av länets mest framstående idrottsmän och kvinnor som blivit utsedda av juryn till att ingå i "Wall of Fame".

Under intagande av välkomstdrinken en trappa ned spelade Örebropolisens musikkår under ledning av Karl-Axel Karlsson. De som önskade kunde även köpa signerade inspelningar av olika "Stopptid" av Jens Lind. I festsalen en trappa upp vankades det middag. Den bestod av Wallenbergare och potatismos, med rårörda lingon och sallad. Till kaffet serverades även tårta.

Innan kaffet serverades var det plats på scenen för Peter Flack. Peter inledde med att tacka för att han fick tala innan kaffet. – Då vet jag att ni sitter kvar, konstaterade han under skrattjubel från festpubliken.
Peter informerade att han varit medlem i många år i ÖLIS, men aldrig gått på några träffar. – Jag har blivit inbjuden av Håkan "Lillis" Olsson. Jag skulle prata om mina egna idrottsupplevelser och prestationer. -
paus- Så tack för ikväll, sa Peter på sitt typiska sätt. Skrattsalvorna exploderade. Han gav Jens Lind en eloge för sitt framträdande som Peter tyckte var lysande. Peter gav media-Sverige en känga när han konstaterade att närkingskan var en mobbad dialekt i riksradio och TV. Så han proklamerade att han skulle råda bot på detta och framföra ett antal kulturbidrag, dikter på närkingska. - Inte ens i lokalradion får man ju höra nyheter på riktig närkingska. Det skulle ju låta så här i trafiksändningarna: E liita kääring mä svampkorg iirrar omkriing på E18. Se upp! Dialekten låter sig tyvärr inte fångas i skrift.

Peter Flack


Jublet i publiken var dock omedelbart och högljutt. Peter hade nog i festpubliken hittat sin mest tacksamma publik. Peter avslöjade även att han en gång varit travreporter för NA, med uppdrag att bevaka Mariebergstravet, Fornaboda och Eskilstuna och komma med tips. I samband med det uppstod kontakterna med Håkan "Lillis" Olsson. Han berättade även om en travbesökares syrliga kommentar om Peters travtips i tidningen. Tipsen som Peter skrivit i tidningen slog inte in. - Är det du som är Peter Flack, frågade travbesökaren. – Ja, svarade Peter. Jaha, då kan du dra åt helvete, sa den besvikne.
Vi fick ta del av dikten "Bärfisen" liksom limericken om Kalmar. Dessutom fick vi till publiken stora uppskattning höra Peters alter ego Hjalmar Berglund. De flesta fräckisarna låter sig inte återges i skrift. Skrattsalvorna var desto rejälare. En kortis till fräckis var om Hjalmars fru Hilda. Hon hade i takt med tiden låtit tatuera sig med bilder på sina idoler. På insidan av sina lår. Högt upp. På ena sidan en bild av Lasse Berghagen, på andra låret Krister Sjögren. Hjalmar fick frågan om han kände igen dem som var på tatueringarna.

– Nä, sa Hjalmar, inte dom på lårena, men han i mitten ä väl Hasse Kvinnaböske….!

Det får räcka med dessa försök att återge Peters eminenta förmåga att framföra sina historier. Vi fick oss ett antal till livs som var för sig lockade alla till jublande skratt, mig och min bordsgranne till kiknande skratt. Som Örebroare har vi all anledning att vara stolta över Peter Flack, som genom åren har gjort att mängder av människor lockats till vår stad.

Peter avtackades liksom Jens Lind tidigare med handfasta applåder av kraftigaste sorten. De båda fick även motta en present av ordförande Bo Astvald.

Om det hade varit en idrottstävling, och Jens och Peter tävlat med varandra, så hade resultatet blivit "dött lopp" eller oavgjort, enligt undertecknads uppfattning. De båda gjorde omåttligt uppskattade framträdanden. De förgyllde den allmänt mycket uppskattade trettioårsfesten och gjorde den till en oförglömlig upplevelse.

noterat av
/ Rolf L. Lundin
  

 Bilder från jubileumsfesten tagna av Per Knutsson
är klickbara till större format i egna fönster
 

   
   
   
   
   
   
   
 
Årsmöte 2015
 
Onsdag den 15 april 
Rapport från årsmöte för Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap
 
Efter sedvanliga sammankomsten i Engelbrektsskolans matsal, där det fanns lite drygt 200 personer och det var alldeles före lotteridragningarna som hölls i aulan, hälsade ordförande Bo Astvald välkommen med bl.a. att han läste upp en dikt utav 
Bosse Parnevik (1992). En dikt som är högaktuell även i dessa dagar fast den skrevs för över 35 år sedan. Kortfattat är den om integration och om de som kommer till vårt land och att de kan och ska känna sig välkomna.

Mötet övergick så till årsmötesförhandlingar och där valdes regionrådet Irén Lejegren att leda årsmötesförhandlingarna tillsammans med Laila Sunesson som mötessekreterare.

Vid genomgången av dagordningen framkom egentligen inga kontroversiella frågeställningar om man nu inte räknar dit att medlemsavgiften beslutades höjas med 25:- för den enskilde och 50:- för familj, organisationer och företag från år 2016. 
Motiv för detta är bl.a. att vi fått något förhöjda kostnader p.g.a. flytt och iordningställande av nya lokaler på Slottsgatan 13 A från Länsmuseets källarlokaler.

Vad avser valproceduren omvaldes Bo Astvald till ordförande, likaså och detsamma för Sven Arne Ahlberg, Bo Ericson och Göran Gunnarsson som omvaldes på styrelseplatser. Ny i valberedningen blev Ove Danielsson från Askersund, annars inga förändringar.

De ledande av årsmötesförhandlingarna avtackades med var sin blomsterbukett.

KORTFAKTA
 

Lennart 'Hoa-Hoa' Dahlgren

Född: 4 maj 1952 i Stockholm
Bor: Stockholm
Familj: Dottern Lina
Yrke: Restaurangägare Lokes Bar på  Södermalm, Stockholm
   

Idrottsmeriter

Sammanlagt elva SM-titlar i tyngdlyftning. Svensk mästare 1973 90kg, 1975 90 kg, 1976 110 kg, 1977 100 kg, 1979 100 kg
   

Fler fakta

TV-kommentator TV3 och TV1000, 
1992-96, Wrestling

Vinnare 1987 i SVT:s På spåret med Thomas Wernersson och Margareta Söderström. Till final även 2002, 2003, 2008 och 2013 med journalisten Cecilia Hagen. Domare 1988 i samma program.

   
Mötesdeltagarna fick därefter se på storbildsskärmen ett mycket kort men intensivt och beskrivande "porträtt" av Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren. Detta smeknamn erhöll han av en journalist på Expressen i slutet av 70-talet. "Så det har jag fått dragits med länge" sa gamängen från Stockholm efter entré i aulan. En bejublad sådan.

Att kortfattat redogöra för allt han berättade om och varit med om låter sig inte göras, utan här citeras en smula om denne utomordentlige underhållare som sannerligen såg till att skrattsalvorna sannolikt hördes högljutt utanför aulans utrymme. Något bör dock framläggas: hans storhet i "lyftarskrået" skedde i slutet av 70- och början av 80-talet.

”Det måste vara något fel på mängder av dagens ungdomar, de sitter med krökta ryggar över sina bildskärmar och är inte ute som vi gjorde på min tid som barn och ungdom". "Jag menar", sa Lennart, "okej att vi kanske inte specialtränade men vi höll  igång med allt möjligt som spontanfotboll, brännboll, cyklade, klättrade i träd vare sig det var sol eller skitväder och helt enkelt var vi ute och rörde på oss". "Okej, ett o annat jäkelskap fanns väl med nån´ enstaka gång, men det var mer rackartyg". "Alla rörelser och att vi var igång i sin tur grundlade att vi fick motion gratis".

"Ok", sa Dahlgren, "skolan var väl inte min starka grej men jag hade turen att ha stadiga föräldrar och det var inte obetydligt i sammanhanget". "En morsa som sa att du lyfter väl inte för mycket och tänk på ryggen…". "Ja, ja man blir ju aldrig för gammal för sin mor hur gammal man än är och jag är född 1952".

"Själv började jag inte med lyft och sedermera styrkelyft intensivt förrän jag kom upp i 16-17 års ålder". "Nä, detta med specialträning i väldigt unga år är inget att rekommendera". "Självklart kan det finnas undantag men de är få, ska ni veta".

"Det gick bra för mig i junioråldern och redan 79 vann jag SM i min vikt".

"Hoa-Hoa" berättade "flödigt" (för att använda slang) om sin lyftarkarriär med deltagande i EM, VM och OS. På dessa och i samband med flera av tävlingarna hann han – tillsammans med Ricky Bruch bl.a. - att rumstera om "både här och där". "Ni ska veta", sa Lennart, "jag har inget för över för dessa slipsnissar som finns runt oss tävlande, de bara utnyttjar och glänser och där vi atleter får sitta på trånga och små rum, för att inte tala om när man flyger över Atlanten, då sätter sig de sig i första klass, medan vi stora bjässar får sitta i trånga stolar i ekonomiklass, men å andra sidan vi satt nära där flygvärdinnorena kunde serva med kröken…. "Så det jämnade väl ut sig i långa loppet, kan tänka". "Det fanns ju utrymme för innovativa saker och jag har aldrig varit främmande för det, sanna mina ord". "Om jag skulle leva om mina år skulle jag nog levat om det på det sätt jag gjort, jag har haft jäv-gt mycket roligt också ska ni veta".

I slutet berättade han om "sammankomster" han haft genom åren med inte helt okände Frank Andersson. "Den mannen har jag hjälpt med både pengar och boende i korta och långa perioder". "Han är dyr i drift den gode Frank", sa "Hoa-Hoa". "En gång när han bott hemma hos mig i tre-fyra veckor (utan att betala ett öre för sig) så sa han att skulle komma tillbaka alldeles strax för han skulle bara gå och köpa mjölk". "Jag frågade", sa Lennart, "var han hade mjölken då han återkom efter 13 månader".

Den gode Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren berättade också att han har en restaurang på Söder i Stockholm och att alla är välkomna". "Min restaurang är neutral vad avser att hålla på Bajen, Djurgår´n eller AIK, alla är välkomna även om du har hund med dig". "Det är klart de där "små insekterna" man bär ikring med och som ska föreställa hund är inte min starka sida…". "Annars så är ni välkomna hela gänget"!

Lennart fick i slutet på 80-talet en förfrågan av Ingvar Oldsberg om att deltaga i "På spåret" där han tävlade tillsammans med bl.a. Expressenjournalisten Cecilia Hagen och vann ett par gånger. "Vi har tagit paus, men man vet aldrig om man får komma tillbaka..."

Hela hans föreställning avslutades med flera frågeställningar och minsann bjöds det där på mycket skratt "ända fram i mål" denna kväll.

Den gode Lennart tog buss från Stockholm fram och tillbaka. "Man kan inte lita till tåget dessa dagar", som hans speciella värd för dagen, Håkan "Lillis" Olsson uttryckte det.

Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren satte inte bara lite snurr på kvällen för medlemmarna utan gjorde det med bravur. Tack för det!

//Sven Arne Ahlberg 
 

Bilder från årsmötet tagna av Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster
 

   
   
   
   
   
 
 
Inspirationsträff måndag 12 januari 2015
I nya lokaler med nya idéer för ÖLIS

Cirka tjugo engagerade ledamöter i ÖLIS var samlade under ledning av kommunikationskonsulten Ewa Swedbergs kompetenta ledning.

Det var inte att ta miste på det engagemang och den uppslagsrikedom som plockades fram i de fyra olika grupperna som fick uppdrag av Ewa under förmiddagen.

Vi blev inspirerade av Ewa och fick komma med idéer om hur ÖLIS skall utveckla och jobba vidare med: 
MÅLGRUPPER – DIGITALISERING/WEB – UTSTÄLLNINGAR – NYA/NUVARANDE MEDLEMMAR

Som direkt följd av träffen bildades en arbetsgrupp som fick till uppgift att utveckla den uppkomna idén om "HALL OF FAME" och "LEVANDE LEGENDER".

Kännetecknade för energinivån i det samlade gänget så hade den nybildade gruppen sitt första möte omedelbart efter avslutad inspirationsträff.
 

Inspirationsträff
Plats: Föreningarnas hus, Slottsgatan 13A, Örebro
Mötesledare: Ewa Swedberg

Deltagare: Cirkaa 20 st. medlemmar från sällskapets styrelse och olika utskott

En inspirationsträff som ger gott hopp om livaktig och intressant utveckling för Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap och dess medlemmar i de nya lokalerna i Föreningarnas hus på Slottsgatan 13A.

noterat av 
/Rolf L Lundin
 
Bilder från inspirationsträffen tagna av Reignar Johansson
är klickbara till större format i egna fönster
 
   
   
   
 
 
Höstmöte 2014
 
Onsdag den 12 november
Engelbrektsskolan, Örebro.


LOKET I STAN

I lugn takt gled Leif "Loket" Olsson in i aulan på Engelbrektsskolan eskorterad den senaste stunden av vår egen Håkan "Lillis" Olsson, båda med ett digert travintresse visar det sig.

Nåväl "Loket", hans chaufför och "Lillis" sökte ta sig genom samling av medlemmar och många var det som ville ha ett ord med den förstnämnde men till slut nådde de ändock in till matsalen för att inmundiga var sin landgång och kaffe. 

Under tiden startade lotteridragningen och ett digert bord av presenter, skänkta av lokala supporters och företag i kommunen, kunde uppvisas.

När så den delen var avklarad informerade Bosse Astvald och Reignar Johansson om den förestående flytt som ÖLIS kansli, bibliotek och utställning måste göra inom kort och allt ska vara ur Länsmuseets lokaler senast till årsskiftet. Länsmuseet ledning har tidigare under året sagt upp hyreskontraktet för ÖLIS verksamhet enär man ansåg att man var i behov av ytorna för en utställning om Örebro stads 750-årsjubilem. Det visar sig – slutligen - att den aviserade utställningen de nämnt om, redan till stor del finns, i slottet. 

Nåväl, ÖLIS har funnit andra lokaliteter på Slottsgatan 13 istället (där Försäkringskassan var under många år). Flyttbestyren pågår för fullt i dessa dagar.

Innan vår huvudgäst Leif "Loket" Olsson tog till orda uppvaktades Marianne Dahlberg med en blomma för sitt arbete hon gör i förberedelsearbeten avseende anmälningar till vårt Höstmöte. Därefter meddelade "Lillis" om att den tänkta resan till Karlstad för att se ishockey i januari, var inställd p.g.a. av att det var bristande intresse.

"Loket" trädde så in på scenen och med minimal mimik ställde han sig mitt på scenen och med glimten i ögat kunde han direkt få upp stämningen på de 250 ÖLIS-medlemmar som var närvarade. 

Efter en kortare introduktion om sig själv berättade han om att han "liten till växten som han var så var han en ganska hyfsad handbollsspelare i Göteborg" (vilken klubb nämndes inte).

Om Leif "Loket" Olsson kan med minimala rörelser få en samling att fullständigt hänge sig i ett gapskratt så får han väl betraktas mästare i denna genre. 

Han berättade att han i unga år började få problem med synen och måste använda glasögon. "Detta att jag såg dåligt gjorde att jag började som domare", ett exempel på sin självdistans och ego om sig själv och ett gott skratt från de samlade i Aulan som följd. 

Han hamnade ganska så tidigt och redan i 22 års ålder på internationell domarnivå vilket gjorde att fick vara med som sådan i såväl VM som OS-turneringar så småningom. Han förtäljde bl.a. att en viss Silvia Sommerlath var en assistent till domarbasen i handboll i München 1972 och där, på det kansliet, var den gode Leif ibland. "Så jag såg henne före kungen, ska ni veta"!!

"Loket" med sitt siffer- och namnminne angav mängder av internationellt och duktiga domare och spelare han träffat på genom åren. Att vara domare – i handboll i detta fall – ska vara roligt och han gav exempel på flera dråpliga tillfällen vad han menade med det. Givetvis till förnöjelse för ÖLIS-medlemmarna.

"Loket" visade också sin kunskap i "ämnet" att minnas duktiga idrottspersonligheter såväl internationella, nationella och – för oss i Örebrotrakten – lokala kändisar. Där fanns Gösta Lind i ÖSK-fotboll, Olle Åhlund i Degerfors, Lars-Erik Wolfbrandt, Rune Åhrling och Roland Mattsson m.fl. Ett annat namn var Arne Åhman längdhoppare i OS–48 med ett "annorlunda" rekord. "Han vann där och vet ni varför" sporde han. "Jo han var den ende som hoppade p.g.a. dåligt väder och man avbröt efter att Arne hoppat. Startordningen började i bokstavsordning. Bokstaven Å finns ju inte i engelskan så det blev Ahman som fick börja". Minsann blev det även ett jubel när dessa fakta redovisades.

"Loket" berättade vidare om en "dispyt" med Christer Armborg på handbollsplan . "Loket" som domare och Christer som försvarspelare... gula kort och utvisningar, där det hela slutade med att de gjorde upp verbalt om förståelse för varandras roller och med tummen upp mot varandra.

"Det var respekt och ett minne det", sa "Loket". 

"Att titta på sport på TV, då är det som roligast, numera är det att titta på friidrottstävlingar. Faktiskt"!

Olson övergick så småningom till att berätta om Bingolottos tillblivelse, hur man startade upp på lokal nivå i och runt Göteborg men att det snart visades intresse från svenska TV-världen och om händelser där det blivit succés i både rutan som i de svenska hemmen. När det var som störst fanns det en försäljning av Bingo-brickor i miljonklassen en lördag. 

Vi talar då om i slutet av 80-talet och större delen av 90-talet. Där fanns många dråpliga och trevliga telefonsamtal och andra kontakter att minnas under den tiden, menade Leif "Loket" Olsson.

Han berättade också kortfattat om det dåliga ekonomiska avtal han personligen gjorde med TV-produktionen och ägare till Bingolotto. "Hade jag varit en bättre affärsman hade jag haft en god slant idag.... å andra sidan har jag haft mycket trevligt, så det får väl jämna ut sig.."

Han var i slutet på sitt framträdande denna kväll och kom som hastigast in på detta om hästar och travtävlingar samt rekommenderade ett par hästar som finns med på Solvalla i närmast kommande helg.....att han själv var delägare i dessa två snuddades det bara vid... men han har även del i många andra hästar!

Innan han blev avbruten – av undertecknad - hjälpte han till att auktionera ut en Bongotrumma som givits till ÖLIS i gåva. Den inropades med 800:- till ÖLIS-kassan. Strålande eftersom det var vår "egen" träsnidare Lasse Henningsson som gav budet på trumman, så det blev dubbelt trevligt eftersom det är Lars som gjort den trevliga, i trä snidade, ljusstake som "Loket" fick med sig i gåva från vår sammankomst.

På slutet erhöll han ett par frågeställningar från de närvarande bl.a. vari från smeknamnet "Loket" kom ifrån. Där har Ingvar Oldsberg haft ett finger med i den händelsen och för många år sedan. 

Leif "Loket" Olsson avtackades med en enormt värmande och lång applåd av sällan skådat slag samt en blombukett förutom den i trä snidade ljusstaken.

Den min, som många hade, då de lämnade lokalen och de uttryck som gavs till oss inom ÖLIS efteråt var enormt skön att se och höra, för det framträdande den gode Leif Olsson gav uttryck för.


//Sven Arne Ahlberg
  

 Bilder från höstmötet tagna av Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster
 

   
   
   
 
Årsmöte 2014
 
Engelbrektsskolan, Slussgatan, Örebro onsdag den 9 april
 
-Välkomna, hälsar Sven-Arne Ahlberg med kraftfull stämma. Kul att se så många glada ansikten igen.

Drygt 160 deltagare hade hörsammat inbjudan till vår- och årsmötet i aulan på skolan som numera bara heter Engelbrektsskolan, det "nya" är borttaget. För en del i publiken känns det lite främmande. De minns ju hur de gick på "Engelbrekt", fast då låg skolan vid Oskarsparken. Den f.d. skolbyggnaden inrymmer numera bostäder. Smaklig baguette med dryck samt kaffe hade redan intagits i den rymliga matsalen, liksom avklarad tipspromenad med kluriga frågor sammanställda av Kjell Wahman.

SAA tackade samtliga som så frikostigt hade bidragit med lottinköp samt de sponsorer (se bild nedan) som lika frikostigt tillhandahållit de fina priserna. 

Därmed avverkades lotteridragning med vinstnumren tydligt visade på storskärm, inte mindre än 76 priser lottades ut. Två pristagare med elva rätt i tipspromenaden, Börje Eriksson och Kent Lundström, belönades också med varsitt pris. Därmed överlämnade Sven-Arne ordet till sällskapets ordförande Bo Astvald.

Bo hälsade alla välkomna till årsmötet samt utdelade ett stort tack till alla funktionärer inom ÖLIS för fint nerlagt jobb under det gångna året. "Ni kanske har hört vissa rykten om museet", undrade Bosse. "Jag överlämnar mikrofonen till hedersordförande Rolf Hallgren så ska han klargöra vad som har hänt och vad som är på gång".

RH inledde med att hälsa dagens gäst Curt "Curre" Lundmark välkommen. Roffe är den som haft kontakten med Curre och varit välkomstkommitté under dagen. "En riktig karl", fastslog Rolf, "en ishockeyspelare som dessutom kan almanackan", sa han med hänsyftning till caféträffen den 26 mars då fotbollschefen från stadens mest prominenta fotbollsklubb helt sonika hade glömt att han skulle komma och berätta om årets säsong. Församlingen mottog "passningarna" med uppskattande skratt. RH informerade att det kommit propåer från Länsmuseet att de vill disponera de lokaler som ÖLIS f.n. utnyttjar till en utställning om Örebros 750-års jubileum. 

Kortfakta
Curt Lundmark

   
Född:  9 sept. 1944
Var: Byske (liksom Orvar Bergmark)
Uppväxt:  Skellefteå
Bor:  Västerås
Familj:

Fru Gunilla (sedan 50 år tillbaka), 2 barn och 3 barnbarn
Utbildning:  Elingenjör
Keyaccount-VD:
Infront, Sverige
Klubbtränare
hockey:




Västerås 78-78, 82-85. HV71 85-89
Berlin Preussen 95-96.
Finska Jokerit 96-98.
Västerås 99-00. 
Leksand 04-05. Coach Leksand 06 (3 mån)
Landslagstränare hockey:


Småkronorna 89-90
Vikingarna 88-90
Tre Kronor 90-95
(OS-guld 1994)
Assisterande
tränare hockey:

Tre Kronor VM 91 och VM 92 (tillsammans med Conny Evensson)
Expert- kommentator:
SVT-sport (ofta tillsammans med Staffan Lindeborg)
Med anledning av detta har beslutsfattande politiker, bl.a. Irene Leiegren, kontaktats av en kommitté bestående av Rolf H, Raul Björk m.fl. En träff med tjänstemännen på Länsmuseet är bokad till den 16 april. "Vi är förhoppningsfulla att vi skall kunna hitta en kompromiss som innebär att vi kan vara kvar i nuvarande lokaler", avslutade Rolf. 

Därmed inleddes det formella årsmötet som leddes på sedvanligt erfaret tryggt sätt av Raul Björk, med Laila Sunesson som sekreterare. Raul inledde med att göra klart att han var införstådd med att alla väntade på Curt Lundmarks framträdande. "Så vad på mig ankommer skall årsmötet gå raskt", deklarerade han. När förhandlingarna klarat av punkt 8, som Raul konstaterade att styrelsen gavs full och tacksam ansvarsfrihet signalerade han: "Det här går undan, bäst att du gör dig redo Curt". Årsmötesprotokoll kommer i stadgeenlig ordning att kunna tas del av, en notering i sammanhanget är att förslaget med att utöka valberedningen med en person som inte kommer från Örebro bifölls av mötet, detta med tanke på att ÖLIS är en länsförening, Sven-Olov "Esso" Engvall invaldes av detta skäl.

Raul och Laila avtackades med blommor av Bo Astvald för ett väl genomfört årsmöte. Laila som dessutom, på egen begäran, är avgående ur styrelsen. Bo kallade upp Håkan "Lillis" Olsson på scenen för att redogöra för den kommande speedwayträffen i Kumla, Sannahed tisdag den 13 maj. Håkan meddelade att vi redan nått fullt antal, 60 personer, till detta evenemang. Begränsningen av antalet beror på att Indianernas veteraner tar hand om gruppen och de kan inte hantera för stora grupper beroende på säkerhetskrav vid depåbesök m.m.

Därmed bjöd Bo upp Curre Lundmark på scenen: "Du får den tid det tar", hälsade han.
 



Lotterisponsorer

 
"Först en smärtsam sak för mig som Västeråsare", inledde Curt. "Jag måste gratulera er Örebroare… till ishockeyframgångarna, fotboll och handboll och jag vet inte allt. Enda trösten för mig är jag kommer från Skellefteå", sa han under publikens förtjusta skratt. Humorn och den för många välbekanta jargongen som råder inom idrottsvärlden, med gliringar som utdelades med stor glimt i ögonvrån var kännetecknande hela Curt Lundmarks framträdande. Inte minst bollades det mellan Rolf Hallgren och Curre.

Curres inledning handlade om hans tränarår (se faktarutan). Mängder med dråpliga episoder fick vi del av, bl.a. hur man "firar finskt". Han avslöjade hur han fick äta upp ett uttalande till spelarna i Jokerit Helsingfors, laget som han tränat och som vann den finska ligan, att "fira finskt" innebar fest i fem dygn. Curre kom hem på morgonen 07.30 efter första dagens festfirande, då ringde det på dörren i bostaden, där stod flera spelare och skulle hämta Curt i limousin till den fortsatta festen.

"Varför blev jag idrottsledare", frågade Curt retoriskt. "Jag som inte hade någon tradition inom familjen, varken syskon eller föräldrarna var verksamma inom idrotten. Jag menar att det berodde på en inspiratör i skolan". Hon hette Gunilla Forsén och var hans lärare i sjätte klass. Hennes uppmuntran och inspirerande engagemang fick honom och flera andra killar att bli oerhört idrottsintresserade. Det ledde till att de bildade en klubb, Sparta, som sedermera blev stommen i Skellefteå AIK:s juniorhockeylag. Curre ansåg att han hade turen att inom SAIK få möta skickliga ledare som lärde ut hänsyn, förmåga att kompromissa, att vinna och förlora. I SAIK fanns också många stjärnor på den tiden, bl.a. Hans Svedberg, Eilert Mätää, Klimpen Häggroth m.fl. En spelare, Göte Lundkvist, bodde granne på gatan där Curre och hans kompisar spelade landhockey, mest för att Göte skulle komma ut och lära dem finesser, vilket han också gjorde. Håkan Höglander nämnde Curt som ett föredöme som tränare. "Men man blev tuktad", sa Curt, "det var inte så jättekul att sitta i båset på uterinken Norrvalla i -27 grader, men det fick man göra". Curt flyttade till Kiruna där han spelade för IFK Kiruna. Drabbningarna mellan AIF och IFK var oerhört tuffa, mycket prestige stod på spel mellan "arbetarlaget" AIF och "köpmännens" IFK. Den aktiva karriären ledde till Västerås med landslagsambitioner. "Jag nådde aldrig dit, mycket tack vare en som stod i vägen som var bättre, Staffan Tholsson. Vi blev senare däremot mycket goda vänner och lärde känna varandra mycket väl som ledare tillsammans under resor med Vikingarna genom hela Europa". Staffan, som fanns på plats på läktaren i aulan, nickade bekräftande.

Curt avslöjade att han ångrade sig att han gick direkt från att vara spelare till att bli ledare för Västerås. Han fick en misslyckad start på sin tränarkarriär som inte vände förrän han "backade tillbaka" och tränade pojkarna 13 åringar. Det gav en kick som ledde till en omstart. Han startade även ett företag (se faktaruta) i samband med tränarstarten. "Det var ett misstag", sa Curt. "Jag skulle inte ha gjort så om jag hade få göra om det".

Tränarkarriären sköt fart via ett anbud från HV71. Efter mycken tvekan och beslutsvånda valde Curt att anta erbjudandet från den karismatiske HV-ledaren Denny Eriksson. En anledning till beslutet att ta jobbet var att HV hade 12 egna produkter i laget, alla med hög potential. Curre lovordade även Kari Eloranta som värvades från NHL, Calgary samtidigt. "Kari spelade 33 minuter per match, han gjorde allt rätt, en stor ledare bland spelarna, en stor människa", menade Curre.

Vi fick del av Curres okonventionella sätt att lösa den uppkomna situationen i HV med flera hemmaförluster samtidigt som man vann bortamatcherna. "Vi åkte buss till hemmamatcherna"! De lyckades vända underläge 1-4 mot Leksand till vinst 5-4 genom den åtgärden. "Å jag fick behålla jobbet", skrattade Curt. Receptet behölls framgångsrikt och blev uppmärksammat av media. Jag träffade Håkan Loob häromdagen, "Ta bussen till Löfbergs arena sa jag", berättade Curt med samma breda leende.

Curt avslöjade på frågan som han ofta får, vem den bäste hockeyspelaren är som han träffat på. Peter Forsberg, han är det mest allroundskicklige. Som målskytt: Mats Sundin som också hade en aura omkring sig som gjorde honom till en självklar ledargestalt i laget. Men har var som Tumba, han skulle inte vara i egen zon, han hörde hemma i offensiven i anfallszon! Niklas Lidström hör också hemma bland de allra bästa. Den mest hänsynslöst hängivne: Börje Salming, fortfarande är en ikon i Kanada, Vem minns inte 10 minuters stående applåder vid OS 76 i Calgary. Kaptenernas kapten: Tomas Rundkvist, alltid noggrant förberedd, en auktoritet.

Curres mest omskrivna bedrift, OS-guldet 1994 i Lillehammer avslutade hans mycket underhållande framträdande. Han gjorde den med hjälp av en SVT-film på ca 8 min om hela OS-insatsen. Finalen mot Kanada som ingen idrottsintresserad någonsin glömmer. Peter Forsbergs för evigt ihågkomna straff där Kanadas målvakt Hearst blev så bortfintad att han sedermera hamnade på ett frimärke… Inte alla minns att Tommy Salo räddade den efterföljande sista straffen från Kanade med en "tokslajdning" med benskyddet rakt upp mot taket. Den räddningen avslutade finalen som gick till 7:e omgången i "sudden deathstraffar" efter avslutade 10 grundstraffar. Många insideepisoder om förspelet innan OS delgavs vi också, inte minst om kampen mellan Rickard Fagerlund och Curre, som dock ansåg att det fungerade ganska bra dem emellan. Fagerlund hade deklarerat för media redan under sommaren före att det fanns inget annat än guld som gällde.

Under straffläggningen utspelades dramatiska scener i båset. Alla vände bort ansiktet när Curre skulle utse straffläggarna till "suddenstraffarna". Tomas Jonsson, som hade surat för att han inte fick lägga någon av straffarna i grundomgången klev då fram med breda steg och sa på lika bred dalmål: "Här har du en som kan lägga första straffen"! Han satte den första straffen som ledde till att till slut blev en historisk triumf.

"Att få delta i en OS-final är en möjlighet som kanske uppstår en gång i livet, att få vinna dessutom är obeskrivligt", avslutade Curre Lundmark.

"Firade ni finskt", ropades från läktarplats. "Nej", svarade Curt, "men vi gjorde väl slut på den öl som fanns på flygplatsen Fagernäs dit vi for för flygtransport till Sverige. Det var en mäktig upplevelse att flyga över Örebro med jaktflygplanseskort", fulländade Curt kvällen.

Bo Astvald avtackade Curt med blommor under utdragna kraftiga applådhyllningar från en synnerligen nöjd publik. Curre fick t.o.m. skriva autografer efteråt, vilket bara några få förunnats tidigare. Han inte bara levde upp till högt ställda förväntningar, han överträffade dem t.o.m., åtminstone mina. Mästarklass!

Noterat av
/Rolf L Lundin
 

Bilder från årsmötet tagna av Reignar Johansson och Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster


 

   
    
   
 
Höstmöte 2013
  
ÖLIS 2013-11-06
Höstmöte med Magdalena Forsberg, Engelbrektsskolans matsal och aula, Örebro

 
- Oj, oj, oj! Såna applåder! Jag tror aldrig jag har fått så mycket applåder, säger Magdalena Forsberg. Hon ser verkligen ut som hon menar det hon säger. Ordet 'applådåska' har just manifesterat sig.

Hon har blivit presenterad av ordförande Bo Astvald. Den meritförteckningen (se faktaruta) han läser upp räcker nog från Örebro till Sundsvall eller Ullånger.

Makalöst!

Ordförande Bosse hade dessförinnan hälsat de 320 (nytt rekord!) höstmötesdeltagarna välkomna. Det var dessutom, i likhet med caféträffen med Lena Johnson-Ahlnäs, ovanligt många kvinnor bland åhörarna.
Reignar Johansson gav en snabbinfo om kommande invigning av utställningen om ishockeyn i Örebro med omnejd, dock inte hela länet. Invigning 9 januari 2014, kl. 15.00. Samma dag som ÖHK möter Skellefteå AIK på Behrn arena i SHL. Matchen börjar kl. 19.00. "Så alla hinner om man vill…", sa Reignar. Museiutskottet gör just nu ett beundransvärt jobb med att färdigställa denna utställning, det kan intygas av undertecknad som sett dem i aktion.
 
Sven-Arne Ahlberg inledde höstträffen, efter intagen välsmakande baguette och dryck i Engelbrektskolans matsal, med lotteridragning. Denna gång med innovativ visning av vinstnumren på storbildsskärm. På samma bildskärm presenterades också de sponsorer som bidragit med fina vinster. (se separat). Många nöjda lottvinnare sågs hämta sina vinster från podiet i aulan.
 
Tipspromenaden redovisades också. Vinnare blev Göran Ekholm (på 1970-talet kallad 'Örebros Johan Cruyff') och Göte Nilsson samt trea Rolf Karlsson. Tipspromenadens trevliga men kluriga, idrottshistoriska, frågor var sammanställda av Kjell Wahman, uppskattad premiär för Kjell, som nyligen anslutit till aktivitetsutskottet.

Vi fick därefter, som åhörare, vara med om en och en halv timmes veritabel energikick, av en inspirerande, sprittande, smittande, härligt suveränt underhållande Magdalena Forsberg.

Mitt i detta flödande energifält framstod en oerhört målmedveten och ändå ödmjuk kvinna. Hon visade några bilder som perfekt förstärkte hennes budskap.

Fakta
Magdalena Forsberg

   
Född: Wallin, 25 juli 1967
Var:
Ullånger Höga kusten, Ångermanland
Familj:
Henrik (gift sedan 1996) och barn
Bor:
Bergeforsen utanför Sundsvall
Idrottskarriär:

Längdskidåkare från 6/7–24 år. Skidskytt 1994-2002
Troféer:
Jerringpriset 4 ggr !!!! 1997, 1998, 2000, 2001
OS brons 2
VM guld 6
VM silver 1
VM brons 6
VC-lopp segrar 42
VC Totalsegrare 6 år i rad
VC Pallplatser 87

Vinnare av:
Jaktstartcupen 6 ggr
Sprintcupen 5 ggr
Distanscupen 4 ggr
Masstartcupen 2 ggr

Efter elitidrottskarriären:
Skattekonsult på revisionsbyrån KPMG
Management Diploma for Athletes, MDA, vid Cruyff Institute for Sport Studies
IFL vid Handelshögskolan i Stockholm
Expertkommentator i tysk TV (ARD)
Skidskytteexpert SVT Sport
Mästarnas mästare, SVT 2013
Sedan 2008 Filosofie hedersdoktor vid Mittuniversitetets humanvetenskapliga fakultet
Hon talade med hela kroppen, med livfulla gester och med smittande skratt. Hela hennes framträdande gjordes på ett genomtänkt, överskådligt och pedagogiskt sätt. Professionellt! Precis som hela hennes elitidrottskarrär.

Magdas inledning lade tyngden på hennes uppfattning om betydelsen av alla de priser/troféer som hon erövrat. Hon var mest stolt över Jerringpriset! (se faktaruta) Det enda pris som hon har framme i hemmet i Bergforsen.
 
Begreppet folkkär har på senare år missbrukats, tycker jag, Magdalena Forsberg utgör, för mig, själva sinnebilden av en folkkär person. Beviset att detta håller är de fyra Jerringprisen, priset som Sveriges Radio delar ut efter att svenska folket har fått rösta. Magdalena Forsberg var/är folkets val!

Denna rapport löper risken att bli panegyrisk (överdrivet lovprisande). Det må vara mig förlåtet i så fall. Men när jag fick äran att handhälsa på Magdalena, innan hennes framträdande, så återuppstod nästan tidiga tonårskänslorna man hade när skulle få autograf av någon landslagspelare i fotboll eller liknande.
 
Magda berättade att hon i slutet av sin längdåkarkarriär åkte SM i Garphyttan -86. Den vanligaste frågan hon brukar få är, sa hon: -Varför började du med skidskytte så sent vid 27 års ålder? Hon svarade: För att jag hade kommit till en punkt där jag inte förbättrades, jag stod still eller t.o.m. blev sämre än jag varit. Skidskyttet gav mig nya mål och möjligheter. Men inledningen var allt annat än lätt. En kommentar från en ledare på SM i Sundsvall kunde väl ha fått vem som helst att lägga ner karriären som skytt: "Skjut fort för du träffar ju ändå inte…"! Nå´n annan ropade före start: "Ska du inte ha bössan med dig?"

Genomgående i Magdas framträdande var hennes betoning av vikten att sätta mål och delmål, realistiska mål dessutom, enligt henne. Mål och inte STOP-tecken, poängterade hon. Delmålen leder till huvudmålet betydde att varje VC-lopp var ett delmål till totalseger i VC. Förutsättningar för att nå sina mål formulerade Magda på följande sätt:
*TRÄNING *TRÄNARE *UTRUSTNING *EKONOMI *FAMILJ/SOCIALT * VILJA/MOTIVATION.

Elitidrott är ingen sinekur, det kände väl de flesta till sedan tidigare, men Magda förstärkte denna insikt med redovisningen av hur hennes liv såg ut. 24-7, tjugofyra timmar om dygnet sju dagar i veckan i 49 veckor om året. Då var hon elitidrottare med träning och tävling som allt annat överskuggande i tillvaron. Rädsla att bli smittad av sjukdomar etc., etc. Hon gav ett exempel på när någon i publiken hostade lite lätt. "Hade det varit förr skulle jag blivit jätterädd. När Henrik och jag stod i ICA-kön och en man före oss i kön hostade, sa jag till Henrik: "Om jag blir sjuk nu och inte kan tävla i OS, då är det den där´s fel"! Om tillvaron som superkändis och mediakontakter gav Magdalena exempel: En journalist frågade om hon kunde gå ut och festa en fredagskväll, om hon blev bjuden. Magda svarade att hon längtade efter att en dag kunna göra det, men det går inte. Kvällstidningrubriken löd: MAGDALENA FORSBERG LÄNGTAR EFTER EN OPLANERAD BAKFYLLA.

Wolfgang Fischler. Inte utan Wolfgang Fischler, konstaterade Magda, hade jag nått mina framgångar. Han var 'galen'. Han ställde ännu högre krav på sig själv än han gjorde på oss, därför hade jag den djupaste respekt för honom. När vi andra fick vila i april, då ökade han trycket på sig själv. Han hade totalkoll, han gav positiv feedback såväl som kritik. Hans motto var: vi måste träna mer, hårdare, smartare och oftare än de andra. Det här är ingen hobby! Magda visade en bild från träning i Hallstabacken, lång och brant. Magda kämpar en bit uppe i backen. Wolfgang springer nedanför med tidtagarur och ropar tider, men också koll på alla sorts värden. Om t.ex. laktatvärdena låg för högt eller för lågt anpassade han intensiteten på träningen.

Nu jobbar Wolfgang med ryska damerna. Hans huvudmål, berättade Magda, är få dem att förstå att bli bäst utan doping. I Ryssland är det enda som räknas, OS-medaljer. Det kommer att bli enormt tufft i OS i Sotji, konstaterade Magda.

Om utrustning avslöjade Magda att hon hade 20 par skidor. En kvart före start fick hon det par hon skulle använda i tävling. -Va du gör, pilla inte på belagen, sa vallateamet. Hon menade att hon själv var en urusel skidtestare, hon hade full tillit till sina vallare och Fischler.

Utan den stöttning som jag fick hemifrån av familjen hade det aldrig gått, heller, fastslog Magda. Den sociala biten är oerhört viktigt för att kunna nå framgång som elitidrottare.
När det gäller ekonomi så måste det också fungera, med sponsorer och annat. Det räcker inte med alla övriga delar, alla bitar måste vara på plats. Men det avgörande personliga egenskapen är ändå viljan, sa Magdalena.
 
Hon hade, på uppmaning av Wolfgang, skrivit in på sin tekopp: "Viljan att vinna är inte alls lika viktig som viljan att förbereda sig för att vinna". Det mottot sitter kvar efter den aktiva karriären, avslöjade hon. Hon menade också att misslyckanden blev en bar källa till lärorika erfarenheter. Det måste vara kul att tävla! Det blev erfarenheten och lärdomen efter det mindre lyckad OS i Nagano.

Hon tyckte att hon valt rätt tidpunkt att sluta sin aktiva karriär. Bl.a. av den orsaken att hon valde själv inte tvingad av skador, att hon var kvar i toppen, att det bara fanns goda minnen kvar. Den gamla devisen "Keep smiling", avslöjade Magda att hon tillämpat, bl.a. då hon sista hösten segat på med rullskidor i regn i en uppförsbacke.

Det fungerar, sa hon. Modern forskning visar det. Det sätter minnesspår i hjärnan. Det fungerar även i vardagslivet.Om doping var Magdalena supertydlig. Lägg ut våra blodvärden till offentligheten. De finns sedan långt tillbaka.

Magdalena travesterade, som avslutning, ett uttalande som Nobelfredspristagaren Dalai Lama yttrade vid en föreläsning om empati och vänlighet som livsideal: "Om mina ord betyder något för dig - använd dem. Om de inte betyder något för dig, då behövs de inte".

"Om du tycker att det passar för dig, med mitt sätt att använda begreppet 'Keep smiling' - använd det! Om du inte tror på´t - då kan du glömma att jag sa det", avslutade Magdalena med ett härligt skratt.

Frågor från åhörarna avrundade höstmötet: 
Bl.a. Göran Wiberg: Tack för alla stunder av glädje du gett oss framför TV:n. Använder förbundet dig? 

Magdalena: Nej. Jag fick en förfrågan omedelbart efter jag hade slutat att ta hand om lovande unga flickor, men då hade jag inte ork eller lust. Men det gick ju bra för dem ändå. Det var bl.a. Helena Ekholm…

Göran: Var de andra sämre i gruppen, ni hade ju samma tränare?

Magdalena: Nej, jag hade mycket bättre grund än dem att stå på som f.d. längdskidåkare.

Sven-Arne Ahlberg och Bo Astvald avtackade med blommor och ett alster av den träsnidande ÖLIS-medlemmen Lars Henningsson.

Applådåskorna från välkomnandet överträffade sig själva. Aldrig har jag sett så många som kom fram och ville ha autografer av Magda och som ville framföra sitt tack för en underbart trevlig upplevelse. Omdömena i köerna bland de uttågande var: Fantastiskt trevligt – underbart - vilken tjej - vad naturlig hon var – vilken positiv energi – väldigt lyckat.

'Visst var hon bra', sa jag. 'Jo, men så är hon ju från Sundsvall', svarade en dam med silvervitt hår. Hon sa det med betoning på första stavelsen i Sundsvall. Hemlandstoner för Magdalena Forsberg. En folkkär mästarnas mästarinna. Att leva upp till förväntningar är bra - att överträffa högt ställda förväntningar är unikt bra. Det gjorde Magdalena Forsberg för mig.

noterat av
/Rolf L Lundin
 

Bilder från höstmötet tagna av Reignar Johansson och Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster
 

   
   
   
   
    
 
Årsmöte 2013
  
Onsdag 17 april Engelbrektsskolan, Slussgatan, Örebro
 

- JAHA, ropade ordförande Bo Astvald med sin allra bästa furirstämma. Han fick klämma i ordentligt för att överrösta de mycket livliga diskussioner som pågick bland förväntansfulla årsmötesbesökare.

Den talrika skaran, nästan trehundra vår- och årsmötesbesökare, hade tacksamt kommit in från de vårvindar som inte precis lekte och viskade längs Svartån över Slussen. De, vindarna, vrålade och var övermåttan friska till kuling i styrka. Våren, den efterlängtade, hade passat på att meddela sin ankomst.
 

Försnack och intagande av landgång, kaffe och kaka var avklarad i vanlig gemytlig ordning, liksom test av OS-kunskaper från 1948 i upptrappat svår tipspromenad.

Bosse proklamerade dagens program i den, mot normalt, omvända ordningen:

1. Macka 
2. Arne Hegerfors
3. Årsmöte
4. Lotteridragning.

Bosse hälsade därmed dagens inbjudne gästföreläsare, Arne Hegerfors, välkommen.

Arne intog scenen under mycket varma och välkomnande applåder. Det skulle bli mycket mer av den varan, liksom hjärtliga skratt under hans en och en halv timme långa framträdande. De nittio minuterna upplevdes snarast som korta!

- Jag är så gammal att jag sätter mig på en gång, inledde han. Skratten som följde angav tonen för resten av kvällen. Utan andra hjälpmedel än en flaska mineralvatten och ett glas underhöll han den entusiastiska publiken på ett förnämligt sätt. Inga PowerPointbilder, inernetuppkopplingar, twitter eller facebookshänvisningar i världen behövdes med hans härliga berättarglädje som trollband publiken.

FAKTA

Arne Hegerfors

Född: 1942
Var: Göteborg, Majorna
Familj: Hustru Kerstin

Bor: Stockholm

Idrottsbakgrund: Handboll, fotboll
(nästan proffs i AV Nice, se reportaget)

Examen: Gick i skolan länge (enl. honom själv). Studenten, universitetsstudier

Sportjournalist: SVT 1969–98,
Canal+ 1998–2012

Programledare: Nöjesprogrammet Kryzz (med Björn Skifs) m.m.

Tilldelades 2008 TV-priset Kristallens hederspris

- Här passar det ju att säga "Kära Örebroare", fortsatte AH med syftning på Hans Majt Konungens omtalade felsägning i Arboga. Hans egna tidiga idrottsminnen med Örebroare inblandade var från den tid då ÖSK handbolls Rune Åhrling "sköt sönder målställningarna i Mässhallen", enligt Arne. AH passade på att gratulera ÖHK till elitserieplatsen i ishockey. Han hade själv, som många andra, tagit till sig deras kamp mot högsta serien i kvalserien. Han ansåg att deras insats hade vunnit mångas hjärtan. Handbollens Roland Mattsson hade blivit en gemensam bekant genom Arnes fru Kerstin. Hon hade haft Roland som lärare på GIH, en mycket bra sådan.

Arnes egen karriär inom skolhandboll och fotboll fick vi del av genom många dråpliga och härliga anekdoter. Dan Ekner var Arnes lärare och samtidigt tränare i Västra Frölunda. Ekner gick, inte utan kontroverser, från GAIS till V. Frölunda och lockade Arne med sig. 
– Jag fick spela i B-laget. GAIS gick upp i allsvenskan, Frölunda ramlade ur, konstaterade AH. Arnes far var lektor i litteraturhistoria och tyckte att AH borde bättra på sina kunskaper i franska. AH hamnade i franska Rivieran. Det blev fotboll med ett div. 3 lag. AH gjorde massor med mål i träningsmatcherna, blev omskriven i tidningen Nice-Matin som "Un beaux athlète blond suedois" med jämförelser med tidigare stjärnor som Dan Ekner, Yngve Brodd. I en träningsmatch mellan AC Nice och Monaco blev AH erbjuden att spela med AC Nice. Han gjorde två mål, varav ett på nick. – Mitt enda någonsin, log Arne. Ordföranden i AC Nice bjöd förtjust på flott middag på en flotte……. AH ringde hem till sin far och berättade att han fått proffskontrakt. - Studentexamen först, blev faderns besked. Efter hemkomst till Sverige blev det spel med Frölunda. I en träningsmatch på Karl-Johanstorgs grusplan trampade AH ner i en grop, och gjorde en "Brolinare". Han bröt foten. Där tog proffsdrömmarna slut. – Istället köpte AC Nice en annan svensk, Leif Eriksson, Djurgården, berättade Arne.

Arnes berättelser var självfallet fulla med s.k. Hegerforsare. Han har ju blivit namn- och stilbildare på typen av kommentarer: - Det kan man kalla en flott middag, när man blev bjuden på middag på en flotte. Han avslöjade att han fått spela, en vänskapsmatch i Simrishamn, i samma lag som Gre-No-Li. Alla tre! Ja t.o.m. med hela svenska landslaget med Orvar Bergmark och Eusebio (!) i en jubileumsmatch i Fjällbacka. Eusebio frågade efter matchen hur många landskamper Arne hade spelat. – Inga, svarade AH. Kommer snart, tyckte Eusebio.

Karriären som sportjournalist, ansåg Arne tacksamt, hade varit som om han hade fått önska sig hur livet skulle bli som bäst. Han uttryckte också stor tacksamt till Lars-Gunnar Björklund vars förtjänst Arne menade att det var att han kom till Tv-sporten. LGB lockade fram blivande stjärnor inom TV-sporten med västkustanknytning. Leif Larsson, Bo Gentzel, Fredrik Belfrage, Leif "Loket" Olsson, Ingvar Oldsberg och Christer Ulfbåge har alla kommit fram "under Björklunds vingar". I Arnes fall blev inkörsporten via ett inhopp som vikarie för en kompis som skulle spela tennis med Lars-Gunnar. I eftersnacket vid tennisen blev Arne erbjuden att göra ett radioinslag med lokal sportkrönika. – Det är nog det sämsta reportage som sänts i radio, avslöjade AH, men Lars-Gunnar såg igenom mitt överarbetade inslag och hjälpte mig vidare.

- Flytten till Stockholm, 1969, har jag aldrig ångrat. Den skolningen som legender som Plex, Putte Kock, Bengt Bedrup och Bo Hansson stod för kommer ingen att någonsin kunna få. Då fanns ju bara SVT, ja t.o.m. bara en kanal, menade Arne. Jag var välutbildad när jag gjorde min första direktsändning 1970. Den chansen hinns inte med idag, med alla TV-kanaler som erbjuder sport i mängd. – Inte så att det är sämre kommentatorer nu, betonade Arne, men pressen är mycket hårdare på dem idag. Jag hade fantastiska år på SVT från 1969 till 1998. Åren därefter med Canal+ var också underbara, inte minst tack vare Anders "Ankan" Parmström. Arne menade att Ankans sinne för affärer gjorde att det blev Canal+, när de dessutom sa att det skulle bli en satsning på Premier League om Hegerfors skulle komma, så blev det ett självklart val.

Jag kände också att jag ville sluta innan jag blev ombedd att göra det. - Man kan inte få bättre karriär än vad jag fick, summerade Arne Hegerfors.

Hedersordförande Rolf Hallgren reste sig viftande och meddelade att han blivit ombedd att göra så efter en timme. – Va bra, tyckte Arne, då kan vi fortsätta en timme till….

Publiken fick därmed tillfälle att ställa frågor. Först ut var Claes Mauroy, som avslöjade att han "lagt ner en förmögenhet" på fotbollsresor till England tack vare tipsextra. Mauroy undrade vilken arena i England som Arne gillade bäst samt om han hade någon anekdot förknippad med den. AH menade att han gillade alla arenor i England. Atmosfären sitter i väggarna vart man än kommer. En speciell favorit kopplade han dock till "sitt lags", Manchester Utd, hemmaplan, Old Trafford. - Jag behövde ju inte lägga ner en förmögenhet, jag fick ju betalt att göra det som du gjort, och som jag gillade allra bäst, replikerade Arne.

Anekdoter i mängder serverades. Att Arne varit något av en Alexander Lucas, han med hartassen som alltid hittade kistan med guld vid regnbågens slut i Kalle Anka, framgick av dessa. En, av många, var historien om vänskapen som kom att uppstå mellan Ralf Edström och AH då Ralf flyttat till Holland och PSV Eindhoven. Det kom att visa sig att varje gång AH var på plats så vann PSV. Det gick så långt att PSV:s ordförande B van Schneider ringde och bad att Arne skulle komma till en viktig match. Arne hade inte möjlighet den gången. - Matchen slutade oavgjort, avslöjade Arne.

Minnena bubblade fram från Arne med höjdpunkter som den framröstade största TV-historiska sändningen. OS i Montreal och Bernt Johanssons otippade guld i linjeloppet.

– Aldrig har det var så trevligt att se så många poliser, blev en Hegerforsare, en klassisk kommentar, när Bernt i regnet defilerade mot målet eskorterad av en V-formation med motorcyklister.

Den obligatoriska frågan kom förstås: "Hur var det med mörkret på Kameruns bänk?" Bakgrunden fick vi av AH. I VM 1990 spelade Kamerun mot England. Kamerun ledde med 2-0. De var på väg mot en historisk semifinal när Gary Lineker slog in en straff till 1-2. En stund senare orsakade den gamle Roger Milla en ny straff för England, Lineker igen, 2-2.  – Då tittade jag mot avbytarbänken hos Kamerun och konstaterade att "det såg mörkt ut……" Jag hade inte en tanke på att denna kommentar skulle förfölja mig långt in på tjugohundratalet, förklarade Arne.

Göran Lindhé frågade efter Arnes bästa Örebrosportminne. Arne mindes tyvärr inte det bästa. Det var snarast det värsta. 1970 med möte mellan ÖSK och Blåvitt. Målstolpar som rycktes upp ur marken, poliser som fick rensa upp fotbollsplanen med hjälp av polishund. IFK åkte ur allsvenskan det året….

Arne menade att hans bästa idrottsminne var ett ishockeyminne. OS i Lake Placid. USA mot Sovjet. Collegelaget från USA, som fått stryk med 10-2 i en vänskapsmatch av ryssarna, vann OS-finalen mot de "oövervinnliga" ishockeysoldaterna. De sovjetiska spelarna ägnade sig åt ishockey elva månader om året. En månad spenderade de på Jalta, där drycker flödade, enligt AH. Det var mot den bakgrunden det mest otippade och den största idrottsprestation som AH upplevt på plats.

Det berörde att ta del av Arnes berättelse om Bertil "Bebben" Johansson. De två har kontakt per telefon en gång i veckan. Bebben som är en Blåvit legend går på Ullevi och ställer sig i halvlek nere i kurvan och berättar för synsvaga om vad som hänt under matchen. Bebben själv har drabbats av problem med synen men hyser en stark medkänsla för de som har det värre. På en fråga från gamle klubb- och landslagskamraten Ove Olsson om det inte var svårt att göra det, svarade Bebben: "Nej, det är bara att gå ner i kurvan och ställa sig …."

Arne avslöjade också att hans medverkan som programledare med Björn Skifs i populära frågeprogrammet Kryzz varit en oerhört inspirerande tid. – Vill de ha oss igen så kommer vi, sa han. Arne har medverkat i många underhållningsprogram, bl.a. med Egon Kjerrman och Hagge Geigert.

- Jag har förstått att det här sällskapet är ett mycket livaktigt sådant, avslutade Arne Hegerfors. Jag hoppas att det inte dog ikväll när jag pratat så länge.

Av applåderna att döma och alla uppskattande ansiktsuttryck finns det ingen risk för det.

Sven-Arne lämnade under applåder över blommor och en minnessak från ÖLIS samt tackade Arnes fru Kerstin för lånet….

Årsmötet som därpå följde, efter att ett flertal ur publiken avtågat, hölls under rutinerat trygge mötesordföranden Raul Björks vingar. Laila Sunesson skötte på liknande sätt noteringarna vari den intresserade kan läsa om det som beslutades.

Undertecknad  vill dock uppmärksamma avtackandet av Arne Berg och Ulf "Utta" Eriksson. De båda lämnar av olika skäl aktivitetsutskottet. Ulf flyttar med fru till Skåne. Arne har mer än fullt med åtaganden och måste sovra. De båda har undertecknat haft nöjet att jobba tätt ihop med under två år i AU. Minnesvärt! Deras kontaktnät i Sverige inom fotbollen, näringsliv, förvaltningar m.m. måste vara helt unikt. Deras kontakter har öppnat många dörrar i utskottets sökande efter lämpliga utflyktsmål etc. Ingen är oersättlig, men luckan efter de två fylls inte i brådrasket. Tack, från mig, att ni förgyllt våra träffar med er härliga humor och alltid fräscha infallssvinklar på uppgifter vi ställts inför.

Lotteridragning följde efter årsmötet, med många fina vinster som avhämtades på scenen. Att kvällen började bli sen kunde nog kännas för fler.

Tipspromenaden, som inledde kvällen, hade frågor på temat händelser från OS 1948. De mer än vanligt extra kluriga frågorna hade iordningställts av Gunnar Gurman.

Segrare med tio rätt blev Kenneth Lundström, ytterligare tre priser delades ut till nio rätt, Arne Palm, Ove Danielsson och Jan Andersson.
 

Bo Astvald tackade alla för kvällen och överlämnade ordet till Sven-Arne som avrundade kvällen med en snabbgenomgång av höstens träffar, vilka kommer att presenteras i senare utskick.

Det var fler än de lyckliga tips- och lottvinnarna som gick hem med ett leende på läpparna efter ett mycket lyckat vår- och årsmöte.

/Rolf L Lundin
 
Bilder från vårmötet tagna av Reignar Johansson och Anders Stenberg
är klickbara till större format i egna fönster
 
   
   
       
Håkan Aldevik och Sven Arne Ahlberg tar emot Arne Hegerfors och hans hustru Kerstin
Foto: Göran Lindhe, Länsposten
 
 
 
 

Arkiverade års- och höstmöten >>

 

Caféträffar | Möten | Utställningar | Resor/Övrigt |

 
 
Uppdaterad: 2017-11-13