Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Idrottshistoriska Sällskapet
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Idrottshistoriska Sällskapet.
Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap
Följ oss för uppdateringar
Vi kommer att presentera de fyra nya deltagarna i Wall of Fame, på denna sida, onsdag 11 maj kl 10.00.
Anmäl dig redan nu!
Klicka här för att anmäla dig till caféträffen på Slottet, tisdag 17 maj.
Örebrobasketens golden guard och gyllene era.
Anna-Lena Kanto/Fahlström älskar lagidrotten. Fotboll eller basket spelar ingen roll. En boren lagkapten i attityden.
- Jag jobbade hårdast, jag tränade hårdast och försökte vara en förebild för laget.
För henne ligger utmaningen - och belöningen i att få ihop lagpusslet. Då kan man gå hur långt som helst.
Hon spelade både basket och fotboll under uppväxten i Vintrosa. Pappa Christer Fahlström var tränare för lite äldre tjejer i Vintrosa IF. Anna-Lena hängde på trots ålderskillnaden. Och när det inte var basket lirade hon fotboll på Björkvallen i Latorp.
- Jag växte praktiskt taget upp där.
Men Anna-Lena Kanto är basket. På meritlistan har hon 93 landskamper och sju SM-guld – tre i Arvika och fyra i Nerike Basket, ett JSM-guld - och en silvermedalj i Europacupen.
Hennes basketresa började i KFUM Örebro. Hon var då tolv. Tre år senare flyttade hon till Huskvarna. Hon skulle börja på riksidrottsgymnasiet där med specialisering på basket.
- Det var inte smärtfritt att flytta hemifrån vid femton trots att jag flyttade in hos en familj med utflyttade barn.
Två år senare värvades hon till Arvika Basket. Hon fick gå klart gymnasiet i Arvika. I övrigt var det bara basket. En basketbubbla kallar hon sina tre år där. Hon debuterade i elitserien, juniorlandslaget och seniorlandslaget. Hennes Arvika tog hem tre SM-guld i rad. Och 1991 vid Europacupens finalspel i Barcelona slog Arvika i semifinalen Elektrosila Leningrad men föll i finalen mot italienska Cesena.
Anna-Lena Canto blev proffs i Italien – i en vecka. Kapaciteten fanns men hjärtat var inte med och hon tackade för sig. Det har hon aldrig ångrat. Hon skrattar när hon berättar episoden.
Då hade hon återvänt till KFUM Örebro som i sin tur återvänt till Elitserien. Klubben var på väg att under sponsors namnen Bro Basket och Nerike Basket varva upp för klubbens gyllene 90-tal med publiktryck i Idrottshuset, idel topplaceringar och fyra SM-guld. Där Anna-Lenas ledaregenskaper, spelsinne och kyla i straffkasten firade triumfer i rekordjämna finalspel.
Inte ens den whiplashskada hon ådrog sig när hon på cykel kolliderade med en bil hindrade henne från att komma tillbaka i gammalt slag.
Lite snöpligt lades Nerike Basket ner i början av 2000-talet. Lagets kulturbärare Anna-Lena, hennes far Christer Fahlström, ordförande och coachen Kent Lindahl hade av olika skäl slutat och ekonomin var dålig.
Idrotten finns dock kvar i hennes liv. Sönerna spelar fotboll. Och hon är idrotts- och samhällskunskapslärare på Virginska skolans idrottsprogram.
- Tjejer inom elitidrotten behöver så mycket support, push och stöd för att våga bli bäst.
Det jobbar hon med varje dag. Det gör lagkaptener.
Dixie Ericson
Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 51 år 2012.
Ansökan om medlemskap här.
