Månadens profil - Ove Danielsson

Journalisten som kom in från verkligheten!

Ove Danielsson driver bloggen Danielssons dagar – med viss tvekan. Pretentioner är inte hans grej. Hans dagar har länge varit fyllda av journalistik och idrott; de hänger ihop som ler- och långhalm i hans liv. Där böcker, tidningar och tidskrifter alltid tagit stor plats.
Idag skriver Ove en uppskattad krönika i NA var fjortonde dag, med Askersundstema. Han har ju också medverkat i Idrottsarvet.

Ove är så länge han lever NA:s man i Askersund med omnejd. En allkunnig lokalredaktör som började som sportjournalist på konkurrenten Örebro-Kuriren.
Att vara lokalredaktör var när det begav sig ett sätt att leva. Och innebar frestelser till korruption light i form av vänskapsrelationer, gratismat och små gåvor.

– Jag idrottade men jag var aldrig med i föreningar och höll mig på min kant. När det kom inbjudningar till konferenser och möten med lunch skyllde jag på att katten hemma måste ha mat – eller skrattade bort det hela. Jag kände mig inte hemma med sånt.

Det ingav respekt. Ove Danielssons bildningsgång som närts av en tidigt utvecklad läshunger och ett brokigt yrkesliv med 13 år som glasbruksarbetare på Hammars glasbruk har skapat ett livskapital som ger hans journalistik en varm vardaglighet och livserfarenhetens äkthet. Hans berättande har en ådra av underskruvad humor med en nypa burlesk sälta.

Som yngsten av tre bröder, som alla lirade fotboll i IFK Askersund, började han som illersnabb ytter och slutade efter mycket matchande som rutinerad back. Varje match mot Zinkgruvan och Tånged var på allvar.
– Jag hade inte en chans att komma undan idrotten.
Här varför: Två brorsor i fotbollslaget. Pappan slipade bandylagets skridskor. Morsan tvättade tröjor. En bror var materialförvaltare.

Ove spelade också lite bandy i IFK Akersunds B-lag förstås. Laget vann alltid serien men fick inte avancera i seriesystemet eftersom A-laget spelade i allsvenskan. Och han lirade lite ishockey i Hammars SK.
Men allra bäst tror han att han blivit i brottning. Trots att han inte var särskilt intresserad av sporten utan fann den aningen löjlig.

– Men jag gillade att träna brottning. Man blev mer orädd och stark.
En inflyttad smålänning och bagare vid namn Rolf Elfving lockade in honom på brottningsmattan. Han har några hundra matcher varav 3-4 fyrstads på meritlistan. Hör och häpna man brottades på hotellets festvåning. En av hans härliga idrottsminnen som borde berättas i detalj.

Ove fick tidigt börja göra rätt för sig. Familjen hade det knapert. Han sommarjobbade på bryggeriet. Efter skolan började han som springgrabb på Slakteriföreningen.
Efter lumpen och familjebildning landade han på ett fast jobb vid glasbruket i Hammar. Men journalistiken låg på lur. Han kunde fotbollen i södra Närke och rapporterade in resultat och matchfakta till beställaren Örebro-Kuriren.

– Det blev så mycket fel så jag började skriva själv. Till slut blev jag så trött i huvudet av att bara skriva sport. Jag ville skriva om något annat.

NA var intresserad av hans tjänster. Han kämpade ett tag på med journalistvikariat och tjänstledigheter från glasbruket. Efter diverse turer anställdes han på NA. Resten är journalistik. Det är Ove Danielssons bästa gren – och en besvarad kärlek.

I dagarna ger, alltid aktuelle, Ove ut boken "Oves observationer från Askersund", vilken inbjudande titel! Ser fram mot att läsa boken.

Dixie Ericson

Boken finns att köpa via nätet eller kan beställas hos bokhandlare, finns att köpa i bokhandeln Ugglan, Askersund.

Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 56 år 2014.

Ansökan om medlemskap här.