OS – exklusivt och initierat från insidan

Olle Anfelt och Maria Hammarström Liljesson gav åhörarna en exklusiv och initierad inblick i de Olympiska spelen från insidan. Olle med tolv Olympiska spel bakom sig som ansvarig ledare inom Sveriges Olympiska kommitté och Marie som deltagare i fotbollslandslaget vid OS i London 2012.


Det blev ett framträdande av duon Olle Anfelt och Marie Hammarström Liljesson då Johan Röjler i sista stund fick ställa in sin medverkan.

Olle Anfelt kom till Örebro år 1980 för studier vid Örebro Universitet. Studier och arbete har sedan dess kombinerats med att Olle varit verksam i, framgångsrika, Örebro Volley som tränare, ledare och ordförande.

I slutet av 1990-talet etablerades Idrottens Utvecklingscentrum vid Örebro Universitet. Centrumet samverkade i allt ökad omfattning med Sveriges Olympiska Kommitté, SOK. Det ledde till att Olle fick en tjänst som coach och ledarskapsutvecklare inom SOK år 2000.

Olle presenterade en analys av sina 20 år på SOK, inkluderande närvaron vid 12 olympiader.
- Antalet tävlingar ökar i antal i samtliga idrotter. De sprids också alltmer över hela världen. Det gör det svårt för mindre nationer som Sverige att klara av, främst resor, tävlandet ekonomiskt.
- Antalet grenar vid OS har under denna tid ökat från 271 till 339. Sverige deltagande i dessa grenar har till trots att de kraftigt ökat minskat från 89 tills idag 73.
- Antalet damer har per Olympiad varit stadigt kring 50 deltagande/kvalificerade medan männen sjunkit från 148 till 88 deltagande/kvalificerade, per OS .

Svensk idrotts stora utmaning är ledare/tränarutveckling. Genom det starka ideella inslaget är omsättningen av deltagande ledare/tränare vid OS mycket stort. Över hälften deltar bara vid ett OS. Det gör det svårt att med kontinuitet kunna sprida vidare och utveckla uppnådda erfarenheter. SOK får börja om med att utbilda ett stort antal ledare/tränare inför varje Olympiad. I Sverige finns det idag små karriärmöjligheter för ledarna/tränarna jämfört med den renodlade professionaliseringen i de större idrottsnationerna.
Noterbart är att 90% av de deltagande ledarna/tränarna är män och kvinnorna bara 10%, en utmaning fär svensk idrott.

Olle avslutade med att ge några exempel på minnesvärda framgångar under sina 20 år.
- Skytten Jonas Edman togs ut till OS i Sydney 1998 bara några veckor innan tävlingen. Jonas var detta till trots väl förberedd och vann överraskande guld på 50 meter frigevär.

- SOK hade utgått/chansat på att sprint på skidor skulle bli en Olympisk gren. Innan sprint antogs vid OS i Turin 2006 hade omfattande resurser getts för att utveckla de svenska aktiva i grenen. Det blev guld i båda stafetterna samt individuellt för herrar. Sverige låg före konkurrenterna, något som faktiskt lever kvar än idag.

Marie Hammrström Liljesson beskrev kort sin tidiga karriär från Glanshammars IF, till KIF Örebro, Umeå IK och KIF Örebro igen.
Under tiden i Umeå fick Marie följa med när Frida Östberg fick hämta ut sina OS kläder inför OS i Aten 2004. Det var mäktigt, men Marie var då långt från landslaget.

Åter i KIF Örebro 2010 så vann laget Svenska Cupen. Marie hade en fantastisk säsong och fick som 28:åring debutera i landslaget. Hon kom med i truppen till VM i Tyskland 2011, sannolikt som sista spelare. Det blev flera lyckade inhopp, med det avgörande målet i bronsmatchen mot Frankrike som höjdpunkt. Bronsplatsen innebar att Sverige var kvalificerat till OS i London 2012.

Under OS i London 2012 startade Marie i varje match. I gruppspelet besegrade Sverige både Sydafrika och Japan samt spelade oavgjort mot Canada. I kvartsfinalen förlorade Sverige mot ett revanschsuget Frankrike med 2-1.
Sverige spelade sina matcher på olika platser i England. Laget tillbringade bara någon natt i OS-byn som var imponerande. En vinst i kvartsfinalen hade inneburit spel på Wembley och åter till OS-byn.


Den intressanta föreläsningen avslutades med stora applåder för Marie och Olle. De fick av Kjell Sunesson och Sven-Arne Ahlberg ta emot Lars Henningsson stilfulla ljusstakar.