Månadens profil - Jane Björk

Tjejen som drömde om sport på heltid!

Precis som Pia Sundhage ville Jane Björk bli fotbollsproffs. Hon närde också tidigt en dröm om att få jobba med sportjournalistik. Hon hade sett Bosse Hansson och Arne Hegerfors i aktion på Kopparvallen, hennes fotbollsmecka.
– Så där vill jag jobba sa jag till min pappa och pekade på dom. Han tyckte att det var en okej dröm även om det då inte fanns en enda tjej i rutan på TV-sporten.

Vi vet hur det gick. Jane jobbar sedan 1987 på SVT-sporten. En av de kvinnliga pionjärerna inom etermediernas sportjournalistik. Örebro spelar en viktig roll på vägen dit.
– Jag är en riktig "blandras". Mina föräldrar har rötterna i Östergötland. De flyttade till Fagersta där pappa fått ett jobb vid järnvägen. Jag är född och uppvuxen där och har många vänner kvar.
Men familjen släppte inte kontakterna med Östergötland och Åtvidaberg. Dit styrde pappan bilen med familj så ofta tillfälle gavs. Alla är ÅFF-supporter ända in i hjärteroten.
För Jane och hennes pappa har följt Åtvidaberg i vått och torrt. Från storhetstiden i början på 70-talet med två SM, till de många nedstigningarna i de lägre seriesystemets medieskugga – och upp igen.

– Jag gick aldrig in på mitt presskort på Kopparvallen. Jag skiljer på min yrkesroll och mitt privata jag.
Den integriteten är nog typisk för henne. Precis som den känslighet man förnimmer bakom kunnandet, anspråkslösheten, vänligheten och det lediga språket. Hon sätter journalistiken före sitt ego.

Jane har alltid älskat fotboll och hennes pappa skjutsade henne och brodern till fotbollsträningarna. Han gjorde ingen skillnad.
– Jag spelade i Norbergs AIF i tio säsonger och vi gick upp i högsta serien, division 1 östra med lag som Hammarby och Gideonsberg. Men så gick det ett korsband. Jag försökte komma tillbaka, men det gick inte. Det är min världsliga sorg att inte kunna spela fotboll längre.

Den dåvarande pojkvännen hade fått kontrakt med Brynäs och hon flyttade med till Gävle. Men så kom hon in på Örebro Högskolas nya informationslinje i början av 80-talet. Den led av pedagogiska barnsjukdomar och höll inte vad den lovade. Men där kom Jane i kontakt med Radio Örebros Martin Dyfverman och frågade om hon kunde få göra sin slutpraktik på radion.

Det fick hon – och där blev hon kvar i fyra år och skaffade sig en bred radiojournalistisk erfarenhet. Och så fick hon jobba med sport. Fast på deltid.
– Jag älskade mediet och den pionjäranda som rådde där. Där fanns många duktiga journalister, intelligens och väldigt mycket kunskap och en enorm utveckling.

Hennes 1987 rivstartade.
– Det var väldigt mycket på våren och jag hade tur som en tokig. Hon låter lite häpen.
Tv-producenten Lasse Haglund stod plötslig i hennes rum och erbjöd henne att bli programledare i Pep Talk, ett sportprogram för ungdomar. Radiolegendaren Carl-Uno Sjöblom hörde av sig och ville ha henne som programledare i Notknäckarna, direktsänd TV-underhållning på bästa sändningstid. Hon hade samarbetet med honom tidigare i etern. Och TV-sportens Kjell Andersson, som hon själv kontaktat, gläntade på dörren till sin redaktion.
– Jag var jättetveksam och jättenervös. Men vad är det värsta som kan hända! Och vem dör om jag misslyckas! peppade hon sig själv.
Jane gick hem i rutan och landade på en av de två vakanta tjänsterna på TV-sporten.
Äntligen sport på heltid.

Idag förknippas Jane främst med fotboll och Sportspegeln. Jane har lett TV-sändningarna vid ett flertal EM-och VM-turneringar. Program vilka följs av en miljonpublik.

I sommar spelas Dam-VM i fotboll, Sverige är en av favoriterna. Spelplats är för första gången Oceanien med Australien och Nya Zealand som spelplatser. Turneringen spelas mellan 20 juli och 20 augusti.
- Jag trivs oerhört bra med att jobba stenhårt under vissa perioder, som nu under ett kommande mästerskap, och sedan vara ledig i en längre period. Dessutom älskar jag turnélivet som det innebär att följa landslagen, kommenterar Jane.

Numera är inte Jane ensam tjej utan en av många kvinnor på TV-sporten.
– Det var det här jag drömde om en gång, att vi skulle vara många kvinnor. Nu är jag bara en i mängden. Jag har så många fantastiska kvinnliga, och manliga, kolleger och det är just den här självklara mixen det ska vara.
Många kvinnliga sportjournalister nämner Jane Björk som en förebild, det var hon som banade väg.
– Jag får höra det ibland och det värmer. Jag är jätteglad om mitt mod att gå in i det här, och envist stanna kvar, kan ha inspirerat andra.

Dixie Ericson

Artikeln bygger på Dixies intervju med Jane i Idrottsarvet Nr 54 år 2013.

Ansökan om medlemskap här.