Månadens profil - Thomas Nordahl

Thomas Nordahl är ÖSK-fotbollens störste spelare genom tiderna. Solklart, glasklart och klockrent – vad ni vill. Det finns e-t-th-u-n-d-r-a-s-e-x skäl till att påstå det.
Det är antalet mål han gjorde på 252 allsvenska matcher i ÖSK-dressen. En karriär i svartvitt som sträckte sig från våren 1965 till juni 1968 och från maj 1971 till hösten 1978.

Thomas var borta från laget från sommaren 1968 till hösten 1971 då han var proffs i belgiska Anderlecht. Lek med tanken på hur många ÖSK-mål han kunde ha gjort under de säsongerna då han dessutom fysiskt stod på den absoluta toppen.

Av de etthundrasex mål signerade kanoniären inte mindre än 55 stycken på Eyravallen. Det är bara att långsamt räkna 1, 2, 3, 4, 5 … ända till 106 för att få en känsla för det konkreta innehållet i siffran. Mål efter mål, med fötterna, med huvudet, med kroppen: kanonskott och strumprullare; grandiosa mål och turmål; avgörande mål och betydelselösa mål…

Fotbollens klimax
Mål är den högsta formen av kreativt skapande i fotboll. Fotbollens klimax. Visst är perfekta brytningar och genomskärare skön fotbollskonst men inte når de upp till målet – sanningens ögonblick i fotboll. De andlösa bråkdelarna av matchsekunder av mer eller mindre öppen målchans då poängfördelningen ligger i vågskålen och som i sig bär den slutliga placeringen.

De avgörande ögonblick då en gudabenådad målkung regerar över de millimetrar och tiondelar som i modern fotboll skiljer fiasko från succé och förpassar bollen på valfritt sätt mellan stolparna – i stället för utanför.

Men Nordahl var inte bara målskytt – som om det inte skulle räcka. Han utvecklades dessutom till en spelets regista, en regissör, som italienarna säger. En magnifik spelare med ett uppdrivet sinne för positioner och taktik som dök upp på rätt plats i rätt ögonblick. En god framspelare och som sådan utrustad med en splitvision, effektiv som en närspaningsradar i att blotta vänner och fienders rörelser. Och han kunde hålla bollen som få tack vare en väl utvecklad förmåga att täcka bollen.
Alla dessa pusselbitar behövs för att en spelare ska kunna utvecklas till en fotbollens hovleverantör av smörbollar.

– Min enda svaghet var huvudspelet innanför straffområdet. Särskilt med tanke på min längd. Men det förbättrade jag under proffstiden i Anderlecht. Där lärde jag mig också att analysera och gå bakåt och se varför vissa spelsekvenser lyckades.
Med detta grundliga fotbollskunnande lyfte han efter ÖSK-karriären, BK Forward till superettan.

di Stefano hade allt
Thomas älskar att diskutera stora spelare. Namnen glimmar i luften och låter som poesi i hans mun.

– Pelé, Maradona, Platini, Beckenbauer, Agne Simonsson…
Thomas har en speciell klockarkärlek till den stilfulle och tekniske Örgryte-anfallaren med det superba spelsinnet. Kanske därför att han själv jämförts med honom.

– Och tänk på di Stefano, argentinaren som tillsammans med ungraren Puskas lyfte 50- och 60-talets Real Madrid till internationella fotbollshöjder och Euroropacup-seger efter Europacups-seger.
Under cupens första tio år vann den spanska klubben inte mindre än sex gånger.
– di Stefano hade allt: Han var målskytten, dribblern och inte minst grovjobbaren med hela planen som arbetsfält. Det är bara ett knippe lirare, kanske en fem, sex spelare, i varje generation som blir riktigt stora.

Så glider hans tankar in på hemmaplan. Och det märks att det är här Thomas hjärta finns. Hos ÖSK. Han talar väl om Olle ”Totten” Gustavsson som stod för mycket av ÖSK-andan.

Efter moget övervägandet tar han också ut sitt svartvita All star team:
Sven-Gunnar Larsson, Orvar Bergmark, ”Totten” Gustavsson, Thomas Andersson, Arne Olsson, Göran Kummelstedt, Arnor Gudjohnsen, Leif Ericsson, Janne Mossberg, Yngve Hindrikes och Thomas Nordahl.

Att göra laget bättre
Thomas har också en lång tränarkarriär bakom sig. Ämnet blir föremål för ett verbalt fyrverkeri av synpunkter, analyser av orsakssamband, fotbollshistoriska utflykter, och fotbollsfilosofiska utläggningar formulerade nästan som tänkespråk.

– Det gäller att få en grupp människor att samarbeta och göra sitt jobb med ett och samma mål i sikte: vinst för laget. Coachen måste kunna hålla huvudet kallt och klara pressen från alla håll. Inte minst från dem som bänkas.

– Det finns ett mått som man kan mäta en tränare med: Att han gör ett lag bättre – vare sig det rör sig om Milan, Göteborg eller Bayern München.
Thomas exemplifierar med Nils Liedholm tränare och taktiker som kunde få ut maximum av begränsade spelare, säger Thomas.

Expertkommentator med alter ego
Inget porträtt av Thomas vore i dag fullständigt utan en karakteristik av expertkommentatorn och hans alter ego Don Tommaso. Don gjorde tv-succé som uttolkare av den italienska fotbollen och kulturen. Ferrari, formaggio eller Nobelpristagaren Fo, intet var honom främmande.

Thomas är en av de tre stora expertkommentatorerna i modern svensk fotbollsjournalistik.
De två andra är Glenn Strömberg och Ralf Edström. Alla tre har ett brett fotbollskunnande, analysförmåga och ett levande, vårdat talspråk välgörande fritt från klyschor. En prestation i sig. De är värdiga arvtagare till Orvar Bergmark som på sin tid var en pedagogisk portalgestalt i konsten att kommentera fotboll med expertis utan att krångla till det.

Åren i Sverige har inte slipat bort italienaren i honom. Namnet Nordahl låter fortfarande fotboll i hela Italien och i Milano, bland Milan-anhängarna är det kult.

Thomas är nöjd med sin karriär och känner sig privilegierad. En fotbollens världsman som älskar att gå och skrota i sin träningsoverall i sommarstugan vid Norasjön.

Dixie Ericson - Ur artikeln i boken Örebro Sportklubb - 100 år av människor, möten & matcher.

Ansökan om medlemskap här.