Månadens profil - Greta Adrian

Månadens profil - Greta Adrian
Greta Adrian är en av svensk idrotts allra största idrottsledare genom tiderna. Gretas idérikedom, pionjäranda, pedagogik och människosyn förändrade gymnastiken och hela den svenska idrotten.
För Greta var människan en helhet vilket hon själv levde upp till genom ett liv fyllt av frilufts- och kulturaktiviteter i form av gymnastik, idrott, skidåkning, vandringar, musik, målande, sång, teater och tonsättande.

Tidiga åren
Greta Borg föddes 13 mars år 1893 i Örebro. Tillsammans med sina två systrar var barndomen och uppväxten, fylld av frilufts och kulturella aktiviteter. Greta spelade dragspel, piano och luta.
Idrottsligt deltog Greta, som en av de tidiga kvinnorna, i Örebro Sportklubb och tävlade i friidrott och skidor. En DM-vinst i skidor hemfördes 1918. År 1924 bildades den kvinnliga sektionen inom ÖSK med Greta som ordförande.

Som sin äldre syster Hilma ville Greta studera vid konstakademin, båda inspirerade av farbrodern Axel Borg. Men Greta följde faderns önskan om att hon skulle utbilda sig till gymnastikdirektör. De två åren på GCI i Stockholm, 1913-1915 blev omtumlande. Den 20:årige Greta var mycket kritiskt till undervisningen där den internationellt berömda svenska Linggymnastiken lärdes ut av militärer. I brutala ordalag beskriver Greta att ”Allt var så förkonstlat, så hämmat och så själslöst”.

Greta ville något helt annat med gymnastiken. Studier vid Anna Behles Institut i Stockholm, 1916, innebar att Greta upptäckte glädjen i rytmiska övningar och dess samband och betydelse för kroppsövningar.

Tillbaks till Örebro träffade Greta sin blivande make, gymnastikdirektören och löjtnanten Sam Adrian. Greta och Sam gifte sig 1917 och fick tre barn.
När maken Sam vid första världskriget inkallades till militärtjänst fick Greta vikariatet på Karolinska läroverket. En av Karroeleverna beskriver, -Vi mötte en frisk och medryckande, smal och brunögd, 24:årig lärarinna uppfylld av idéer.
Greta var "De grå"
”De grå” var den kvinnliga uppvisningstrupp som Greta ledde under åren 1917-1937. Redan 1919 frapperades NA av den mjukhet och den grace med vilken rörelserna utfördes av truppen. Mjukhet, avspänning och rytm var ledande i rörelserna som ackompanjerades av improviserad musik från Gretas piano.
– Det hade blivit väldigt roligt att gymnastisera, sammanfattar Greta.
I början av 30-talet fick Greta inspiration, vid ett utbyte med finska kvinnliga gymnaster, till att föra in danshopp i övningarna. Det ledde till en fullständig brytning med det gamla där redskapsgymnastiken helt togs bort. Nu fick fantasi, individualitet och mjukhet såväl som kraft komma till sin fulla rätt.
Inför denna nydanande kvinnliga gymnastik, idag en självklarhet, var övriga Sverige inte bara oförstående utan helt chockade. Så även inför ”De Grås” klädsel. Dräkten var av silkestrikå med röda skor. De korta byxorna visade de bara benen. Så oanständigt, fick Greta förmedlat i bryska ord och genom många brev.
Noterbart är att musik till gymnastik och improvisationsövningar infördes på GCI först i början av 1950-talet.

AGF:s manliga elit
Arbetarnas Gymnastikförening, AGF, bildades 1917 av skofabriksarbetare på Oscaria. Mot allt gängse vid denna tid utsågs en kvinna, Greta, till ledare för AGF:s manliga grupper med arbetare och dess elitgymnastik. En storm av manliga ledare i landet påpekade det olämpliga i att en kvinna ger sig in på det manliga området. Lärarna på GCI bad henne sluta upp med sin ”fördärvbringade gymnastik”.
Det tycks bara ha sporrat Greta som ansåg att även den manliga gymnastiken skulle danas inifrån deltagaren med en egen vilja att själva skapa något. Helt i motsats till det rådande med ett danande av rörelserna utifrån och in. Det mjuka, effektiva och naturliga skulle ersätta det spända och tillgjorda.
Elittruppen gjorde under Gretas ledning framgångsrika framträdanden över hela landet. Introduktionen av bordet med saltomortaler och luftfärder med stil och fart var spekulativt. Ett uppträdande på Kungliga Operan, 1930, under Stockholms Gymnastikspel blev en fullständig succé.
Greta slutade som ledare 1934 och truppen togs över och förädlades av en av de egna, Erik Linden. Men striden mellan de Lingtrogna och Örebrogymnastiken fortsatte. Vid Lingiaden, till minne av P-H Lings 100 årsdag, 1939, bjöds inte AGF:s elit in att delta. De kallades av vissa ”djävulens bländverk”. En omfattande debatt följde i landets dagstidningar.

Barngymnastik
I början av 1920-talet fanns ingen barngymnastik utan barnen hade samma övningar som de vuxna. Greta fann att rytmiska övningar passade barnen väl. Det var vid denna tid ett helt okänt begrepp och ledde till egna studier i barnpsykologi och rytm.
Barnen skulle få lära sig lyssna, utföra och skapa en rörelse som smälte samman med rytmen i sin egen värld. Det gjorde enligt Greta barnen intresserade och glada.
Med syfte att sprida rytmiska övningar till barnen skrev Greta på 1930-talet böckerna ”Rytm, lek och saga” samt ”Sånglekar för småbarn” till stöd för skolundervisningen vilka kombinerades med föreläsningar och kurser i rytmik för lärare över hela landet.
Greta var tillsammans med ÖAGA initiativtagare till att gymnastik för barn, byggd på rörelse, musik och lek, startades upp i Örebro i början av 1950-talet.

Kulturpersonligheten
Greta var en framträdande kulturpersonlighet i Örebro. Tidigt tonsatte och framförde Greta visor. Ett 70-tal av den gode vännen Jeremias i Tröstlösas dikter tonsatte Greta. De båda träffades gärna och sjöng och spelade tillsammans.
Boken ”Kilsbergen berättar” skrev Greta 1969 med bilder av farbrodern Axel Borg. Kilsbergsvännen Greta var en mycket aktiv motståndare till att stora delar av det vackra naturområdet blev ett militärt övningsområde.

Greta var ledamot i ett flertal föreningar och förbund upp till Svenska Gymnastikförbundet. Vid sin bortgång, vid 88 års ålder, 1 april 1981 hade Greta erhållit idrottens högsta förtjänsttecken samt kungamedaljen ”Illis quorum meruere labores”.

Greta följde, i slutet av sitt liv, med stor glädje på TV, naturbarnet från fjällvärlden, Ingemar Stenmark, vars skidåkning präglades av mjukhet, rytm och effektivitet. Sannolikt helt omedveten om att hon genom sin banbrytande ledargärning varit den som främst banat väg för och fört in den mjukhet, rytm och effektivitet Stenmark visade upp, i den svenska gymnastiken och idrotten.

Artikeln är av Thomas Eklund från Idrottsarvet Nr 56 år 2014.