Månadens profil - Åsa Sandell

Åsa växte upp i Örebro och stadsdelen Lillån. Idrottsintresset var stort, Åsa spelade basket i KFUM Örebro. Boxandet startade upp på mer motionsnivå i Malmö när Åsa började studera vid Lund Universitet.

Lusten för boxning ökade och motionerandet övergick till tävlande. Sina första matcher gick Åsa vid 28 års ålder. Snabbt blev det som amatör fyra SM och en EM vinst. Nästa steg i karriären blev att söka proffsboxningslicens. För att utvecklas optimalt sökte sig Åsa under några år till New York för sparring och matcher. Åsa mötte år 2005, vid 37 års ålder, Laila Ali och vann år 2007 världsmästarbältet.

Därefter skedde en fortsatt satsning på den civila karriären. Idag bor Åsa med sin familj i Nora. Utöver att vara föreläsare, författare, och journalist driver Åsa ett gym med boxningslokal, i Bryggerikvarteret.

Citat
Boxning exponerar våra kroppar och våra svagheter, visar vårt mod – och vårt övermod. Ingenting är lika naket, våldsamt och bökigt. Boxning är mer än en sport, smärtsammare och mörkare än någon annan sport, och ingen annan sport så som boxningen klyver vårt samhälle mitt uti. Ett spekulativt gladiatorspel som bör förbjudas eller en evigt mänsklig kampdrift som bör hyllas? Att bevittna kampen är hjärtskärande för både utövaren och åskådaren. Pendel slår fort mellan ytterligheter: det är groteskt och graciöst, blodigt och vackert, förfärligt och underbart. På liv och död.
Åsa Sandell

I själ & hjärta
Boxning väcker såväl fascination som avsky. I sin, kritikerrosade, bok” I själ & hjärta” beskriver Åsa Sandell, kärleksfullt, boxningens mångfald av dimensioner. Ömsom framträder det vackra, det spännande och livsgivande. Ömsom det makabra, det frånstötande och dödliga.

I ringen, I ringhörnan & ringside är namnet på bokens tre kapitel. Vi gör några reflektioner på Åsas, naket skrivna, essäsamling, helt utan romantiseringar eller moraliseringar.

I ringen
Många vilka känt en otrygghet i samhället tycks funnit känslan av trygghet just i boxningsringen. I myt och verklighet har många ungdomar i riskzonen lyckats rädda sin framtid i boxningsmiljöns gemenskap.
Motiven till boxandet är många. För några, skiftande, att få bekräftelse, känna en frihet, delta i en show, tygla sin inneboende ilska eller ta revansch. För andra är boxning bara en idrott som innebär tävlande och/eller motion.
Villkoren i ringen är enkla. Slå. Bli slagen. Vinna. Förlora.
Gör det ont, visst gör det ont. Men efter matchen gör det mer ont i själen än kroppsligt. Den fysiska smärtan har dämpats genom att kroppen, under matchen, pumpat upp adrenalin, endorfin och dopamin.

I ringhörnan
Främst i USA är idrottandet och boxandet kopplat till högre makter. Georg Foreman hade hjälp av sin Gud och Mohammed Ali av Allah i ringhörnan, vilka de tackade efter match. För oss svenskar ett fenomen som känns främmande.
Däremot är tränarens stora betydelse väl känd. För många boxare en behövlig extrapappa (mamma) som ömsom vårdar, bandagerar och smörjer och ömsom tjatar, sätter normer och pressar på. Det är oftast tränaren som finns till hands i rondpausen. På en minut ska råd tydligt ges samt svullnader, näsblod, sår och sprickor tas om hand.
Vinsten är målet men den gemensamma träningen i boxningsgymmet är medlet. En lokal med en speciell doft där det förflutna inte bara sitter i väggarna utan genom affischer, foton, pokaler etc. finns på väggarna. Här finns en oerhörd gemenskap skapad genom att hårdhet, allvar och jargong varvas med värme, tolerans och ödmjukhet.

Ringside
I tusentals år har det tävlats i boxning. Det första regelverket skrevs år 1743. Kopplat till industrialismens framväxt från slutet av 1800-talet blev boxningen en arbetaridrott. Toppen i antalet utövare och uppmärksamhet nåddes runt mitten av 1900-talet. Mot denna bakgrund lockade Ingos vinstmatch om VM-titeln mot Floyd, i juni 1959, över 3 miljoner svenska lyssnare på Radio Luxemburgs direktreferat, kl 03.30 på morgonen.
Ett antal filmer har boxningstema där ”Tjuren från Bronx”, Rockyfilmerna och ”Million Dollar baby” alla skapat boxningsintresse. Boxningen finns också närvarande inom musiken, allt från Bob Dylan till dagens Hip-hop.

Artikeln om Åsa Sandell bygger på tidigare publicerade artiklar i Idrottsarvet av Sven Arne Ahlberg och Thomas Eklund.