Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Idrottshistoriska Sällskapet
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Idrottshistoriska Sällskapet.
Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap
Följ oss för uppdateringar
Journalisten Rune Månzon, som verkade i Örebro och för Dagens Nyheter, hade en speciell relation till Ronnie Peterson.
Det fanns ju en Connection till Örebro som han uttrycker det. Med lite motorljud och personkemi. Han visste att skulle man prata med Ronnie måste man inleda med en kvart om hjulupphängningen.
– Jag ringde honom i princip varje vecka. Ibland flera gånger. Ronnie var stor, tyst och inåtvänd.
Han stod inte för några känslostormar under presskonferenserna. Men han blev som en mussla om någon allmänreporter frågade om han var rädd. Han ville bara prata racing.
– Ronnie yttrade sig aldrig på minsta sätt åt det hållet. Nervös visst, men mer för att någon annan skulle klanta till det som inte var lika cool som han, när det började gå fort.
Ett jätteproffs, väldigt omtyckt av sina kollegor som litade på honom.
– Ronnie var väldig specifikt designad som förare. Europas främste gokartförare i början. Han blev ett med sina bilar och visste exakt hur dom uppförde sig. Han ville vara bäst. I Formel 1 kör man på en knivsudd och han hade en instinkt att sätta höger och vänster framhjul alldeles rätt. Och han kunde ge mekar och chefer exakt besked om vad som var vaj med bilen.
Ronnie hade en unik känsla för sin profession.
Utdrag ur Dixie Ericsons artikel i Idrottsarvet, Nr 56 år 2014.
