Månadens profil - Tord Grip

Tord Grip - en fotbollsikon med hela världen som arbetsplats

Tord Grip - en ödmjuk tränarikon i svensk fotboll fyllde 80 år i januari år 2018.
Det firade han med att ge ut sina memoarer tillsammans med Stefan Lövgren, författaren som för drygt fyra år sedan skrev "Svennis" bok "Min historia". För Tord Grip har en minst lika spännande tränarkarriär som "Svennis" i landslag och några av Europas största klubbar, i sju nationer på fyra kontinenter.

- Stefan har tittat lite på utkastet till min fru Sivs bok "Fotbollsänkan". Siv var journalist och nästan klar med boken när hon gick bort i början av 1990-talet, avslöjade Tord i en personlig intervju med mig i samband med höstens Caféträff på ÖLIS.

Visst har det skrivits spaltmeter om Tord Grip och hans vän och tränarkollega Sven-Göran "Svennis" Ericsson. När "Svennis" haft huvudrollen i bland annat italienska Lazio och det engelska landslaget stod Tord i skuggan som hans assisterande tränare.
- Det har passat mig bra att då och då vara lite i bakgrunden. I England var det till exempel stor skillnad mellan mig och "Svennis". Jag kunde röra mig fritt i London, åka buss och tåg. Det kunde inte "Svennis". Skulle han ut och springa i Victoria Park fick han ha solglasögon och toppluva på sig för att få vara i fred.
Men han tjänade betydligt mer?
- Ja, naturligtvis. Men jag har så jag klarar mig ...
Och betydligt mer "deg", om uttrycket tillåts, än om Tord stannat i sitt första yrke som bagare.

- När jag växte upp i Ytterhogdal fanns skogen, traktorkörning och bagare som tre alternativ till jobb. Min kroppshydda passade bäst som bagare.

Hur hamnade du i Degerfors?
- En resande från Degerfors bodde på hotellet i Sveg och frågade om det fanns någon bra fotbollsspelare i omgivningarna. Jag hade debuterat i Ytterhogdals A-lag som 13-åring och erbjöds att flytta ner till bruksorten i Värmland. Men då hade jag redan provspelat för Gais och skrivit på för klubben. Men jag ångrade mig när Degerfors kunde fixa ett jobb som bagare.
Tord gjorde succé i röd-vitt 1956-65 med stora silvret 1963 som en av höjdpunkterna under hans långa karriär i klubblag och landslag (3 A- och 12 B-landskamper). Spelarkarriären fortsatte i AIK under GIH-studierna och avslutades i hårdsatsande Karlskoga, där Tord blev spelande tränare och gymnastiklärare.

Tränarkarriär på heltid började i Örebro SK.
- Jag var två omgångar i ÖSK och Degerfors, där jag 1976 hade "Svennis" som assisterande tränare.

- Jag hjälpte honom lite i början av hans karriär, men det har han återgäldat många gånger om. Vi hade en muntlig överenskommelse att vi skulle följas åt om någon fick ett utlandsjobb. Men det var omöjligt när "Svennis" var i Benfica och Roma. Först när han tog över i Lazio ringde han och sa; "nu har jag ett jobb åt dig".

- En dag frågade "Svennis" om jag tyckte att han skulle tacka ja till jobbet som förbundskapten i England. Ja, svarade jag. Det är det största jobbet du kan få i fotboll, näst efter att bli Brasiliens föbundskapten.
Och du fick följa med som assisterande?
- Ja, det var stort och den bästa tiden i min tränarkarriär. Allt var toppen under de sex åren. "Svennis" och jag kom varandra väldigt nära. Han är absolut en av mina bästa vänner. Kanske den bäste och han ville ha mig med i olika uppdrag. Det har bidragit till att jag har hållit på så länge.

Åren efter landslagsuppdragen i England jobbade Tord med scouting åt "Svennis" i Manchester City.
- Den tiden kom att präglas av att den thailändske mogulen bara ville tjäna pengar. Fotboll hade han inte en aning om. Jag brukar inte ha svårt att komma överens med människor, men när vi skildes åt kunde jag inte låta bli att säga åt honom; Jag glömmer aldrig ett ansikte, men jag kan tänka mig att göra undantag för er ...

Så ditt liv har inte bara varit en framgångssaga?
- Nej, jag har också haft motgångar. Idrott är idrott, de bakslagen bryr jag mig inte så mycket om. Men det var en stor förlust när min hustru Siv gick bort i början av 1990-talet och när min sambo Inga (Kummelstedt) blev sjuk för några år sedan och tvingades flytta till ett äldreboende i närheten av min bostad. Nu brukar vi äta middag ihop där på kvällarna.

Har du kvar huset i Degerfors?
-Ja, men jag bor i Stockholm sedan 2006. Närheten till Arlanda när jag scoutade i några engelska klubblag avgjorde. Dessutom har jag min dotter och hennes familj här.

Vad gör du annars i dag?
- Jag tar flera dagliga promenader runt om i centrala Stockholm. Och så spelar jag dragspel varje dag. Jag har haft tur som fått vara frisk, men det krävs lite underhåll för det också. Dagliga promenader är en bra medicin.

Du pratar en rad språk, hur har du lärt dig det?
- På plats. Jag läste tyska och engelska per korrespondens när jag jobbade på Järnverket i Degerfors, men när chefen sedan skickade mig till en filial i Birmingham förstod jag inte ett ord. Att lära sig språk per korrespondens är som att lära sig simma per korrespondens, alltså inte så lyckat, konstaterar Tord.

Håkan Bågenvik

Håkans artikel tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 63 år 2018.

Bildtext ...
Tord Grip tar ton. Dragspelet har hängt med runt om i världen. Men när Tord gästade ÖLIS i höstas fick han låna ett spel. Musiken betyder mycket för mig. Det var förr en avkoppling att spela inför varje match. Benny Andersson är min favoritmusiker, men det finns många religiösa låtar som ligger mig extra varmt om hjärtat, sa Tord och berättade att han under åren som sportchef i Malmö FF ibland spelade tillsammans med Frälsningsarmén på Möllevångstorget.
Foto: Anders Stenberg