OS deltagare från vårt län!

Olympiska Sommarspelen, 1896 - 2024, deltagare från Örebro Län I de Olympiska Sommarspelen, som avhålls vart 4:e år, har Sverige deltagit i 27 av de 28 genomförda spelen från starten 1896 i Aten fram till och med 2024 i Paris. Vid tre tillfällen har sommarspelen inställts, 1914 för första världskriget samt 1940 och 1944 för andra världskriget. Sverige avstod från spelen 1904 i St Louis. Idag finns 32 idrotter på programmet för de Olympiska sommarspelen. Sverige har arrangerat ett Olympiskt spel, 1912, samt en Ryttarolympiad 1956, båda avhölls i Stockholm. Vid de Olympiska spelen i Stockholm representerats Sverige med nära 500 deltagare och vi tog hela 65 medaljer, 24 Guld, 24 Silver, 17 Brons. Örebro Län i Sommar-OS Örebro Län har deltagit med utövare i 22 Olympiska spel av de 30 genomförda, med totalt 70 idrottare vilka vid 86 tillfällen deltagit i 125 starter. Flest deltagare från länet, med 18 tävlande, var vid OS 1952 i Helsingfors. Gentemot vårt läns befolkning borde vi delta med tre representanter vid Sommar-OS. Representant för länet är här den som varit registrerad för en länsidrottsförening vid det tillfälle som det Olympiska spelet genomfördes. 1906, Simhopp: Konrad Littorin ÖSS och Ernst Kjellgren ÖSS 1912, Simhopp: Torsten Eriksson ÖSS och Jens Stefenson ÖSS. Cykel: Karl Josef Landsberg IFK Örebro och Harry Stenqvist IFK Örebro. Skytte: Åke Lundeberg ÖSF och Gustav Lyman ÖSF. Friidrott: Axel L Lindahl Karlskoga IF. 1920, Simning: Håkan Malmrot ÖSS. Tyngdlyftning: Gustav Eriksson ÖAK. Skytte: Olle Eriksson ÖSF och Oscar Eriksson ÖSF. Gymnastik: Helge Gustavsson Karolinska IF. Friidrott: Bertil Jansson ÖSK 1924, Friidrott: Bertil Jansson ÖSK och Sven Thureson IF Start. Skytte: Olle Eriksson ÖSF. Tyngdlyftning: Bertil R Carlsson ÖAK. 1932, Boxning: Allan Carlsson ÖAK 1948, Gång: Werner Hardmo IFK Kumla. Fotboll: Bertil Nordahl Degerfors IF. Friidrott: Sven Håkansson ÖSK, Per- Arne Berglund IF Start och Lars-Erik Wolfbrant ÖSK. Simning: Marianne Lundqvist (Grane) Karlskoga SS. Skytte: Claes Egnell I 3 IF och Holger Erben I 3 IF. Tyngdlyftning: Gösta Magnusson ÖAK 1952, Brottning: Bengt Johansson Hallsberg BK. Fotboll: Yngve Brodd ÖSK, Gösta Lind ÖSK, Olle Åhlund Degerfors IF och Lasse Karlsson ÖSK. Friidrott: Lars-Erik Wolfbrant ÖSK, Tage Ekfelt ÖSK, Per-Arne Berglund IF Start och Ragnar Ericzon IF Start. Gymnastik: Karin Linden AGF, Nils Sjöberg AGF, Kurt Wigartz AGF, Anders Lind AGF, Arne Carlsson AGF, Helmut Röhnisch AGF, Skytte: Holger Erben I 3 IF, Modern femkamp: Claes Egnell I 3 IF. Simhopp: Frank Landqvist Karlskoga SS. 1956, Gymnastik: Kurt Wigartz AGF. 1960, Gymnastik: Kurt Wigartz AGF och Bo Wirhed AGF. Simning: Bengt-Olov Almstedt ÖSS. 1964, Skytte: Rune Flodman Bofors. 1980, Cykel: Anders Adamson Örebrocyklisterna, Bengt Asplund Örebrocyklisterna. Kanot: Agneta Andersson Bofors KK. Simning: Agneta Mårtensson Karlslunds IF. Skytte: Lars Ivarsson Åsbro JSK 1984, Cykel: Marianne Berglund Örebrocyklisterna, Kjell Nilsson Örebrocyklisterna, Stefan Brykt Örebrocyklisterna och Magnus Knutsson Örebrocyklisterna. Kanot: Agneta Andersson Bofors KK och Eva Karlsson (Olsson) Bofors KK. 1988, Kanot: Agneta Andersson Bofors KK. Simning: Göran Titus ÖSA. 1992, Kanot: Agneta Andersson Bofors KK och Maria Haglund Bofors KK. Fotboll: Christer Fursth ÖSK. 1996, Kanot: Agneta Andersson Bofors KK. Simhopp: Anna Lindberg Karlskoga SHK. 2000, Cykel: Magnus Bäckstedt Kopparbergs CK. Simhopp: Anna Lindberg Bofors SHK. 2004, Cykel: Magnus Bäckstedt Kopparbergs CK. Kanot: Anna Karlsson Bofors KK. Simhopp: Anna Lindberg Bofors SHK. 2008, Fotboll: Stina Segerström KIF Örebro. Simhopp: Anna Lindberg Bofors SHK 2012, Cykel Emilia Fahlin Örebrocyklisterna, Fotboll Mari Hammarström, Kanot Karin Johansson Örebro KK, Simning Anna Lindberg Bofors SHK. 2016, Cykel Emilia Fahlin Örebrocyklisterna, Fotboll Lisa Dahlkvist, Fotboll Astrit Ajdorevic, Kanot Karin Johansson Örebro KK. 2021. Anna Bernholm Frövi JK. Foto Sex framgångsrika kvinnliga OS-Olympier från vårt län. Agnetha Andersson, Lisa Dahlkvist, Agnetha Baron-Mårtensson, Emila Fahlin, Anna Lindberg och Karin Lindén. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Christer Fursth

Fursth fixade OS-plats 1992 - Det starkaste minnet har jag av matchen mot Holland. Jag fick en stickare, sprang från backen, gick inåt och chippade bollen över målvakten. Det hände i Utrecht mars 1992. Den flyfotade vänsterflyern med den precisa och kraftfulla vänsterfoten Christer Fursth var i storslag och såg till att förlusten stannade vid 1-2. Denna kvartsfinal i U21-EM var också en del i kvalet till OS i Barcelona. Fursths bortamål tog Sverige dit. Tack vare det fick han springa ut på Camp Nou och uppleva Carl Lewis som bordsgranne i OS-byn. För svensk del så blev det tolv medaljer med ett guld till Jan-Ove Waldner i herrarnas singelturnering i bordtennis som den största höjdpunkten. Det svenska U23-laget tog sig vidare till åttondelsfinalen men förlorade med 2-1 mot Australien. - En missräkning. Jag tror att vi gått vidare om inte Tomas Brolin blivit skadad. Christer Fursth delar in sin karriär i tre delar. Åren i moderklubben ÖSK, sedan i Helsingborg och skadeåren i Köln och så grand final i Hammarby med SM-guld. Allsvensk i tre klubbar, europeiskt cup-spel, landslagsuppdrag med 4 A-kamper. Och ett OS. Det är ordning och reda över Christer. Men så är han också arbetschef på Peab. Han pratar kunnigt om fotboll och med värme om tränaren Rolf Zetterlund. Har också tränat ungdomar i Tyresö. Dixie Ericson Foton Christer i ÖSK:s match mot Ajax, på Eyravallen 1991. OS-laget 1992: Stående från vänster, Jonny Rödlund, Joachim Björklund, Jesper Jansson, Håkan Mild, Filip Apelstav, Patrik ”Bjärred” Andersson. Knästående Niclas Alexandersson, Tomas Brolin, Jan Ekholm, Christer Fursth och Magnus Johansson. Artikeln bygger på Dixie Ericsons från Idrottsarvet Nr 61 år 2017. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Nästa "Nyhet" kommer 7 augusti - Trevlig Sommar!

En intensiv vår är över med många välbesökta aktiviteter. Nästa "Nyhet" publiceras 7 augusti med "Månadens profil". ÖLIS tillönskar er alla en trevlig sommar! Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Höstresan - Café Skogen

Höstresan Årets Höstresa kommer att gå till Karlstad. Onsdag 25 september. Vi kommer att besöka Lars Lerin utställningen, nya Idrottsplatsen för fri idrott och fotboll - Sandbäcken, samt möta Värmlamds Idrottshistoriska Sällskap. Mer info kommer i augusti. Café Skogen ÖLIS har under juni månad en mindre skåputställning på Café Skogen. Cafeét är beläget vid Glomman, i en mycket naturskön omgivning. Vi rekommenderar ett besök med kaffe tillsammans med världens mest prisvärda räksmörgås - 70 kronor. Våfflorna är mycket omtyckta. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

KFUM:s Strömsnäs 1918–1968

KFUM:s Idrottsavdelning bildades år 1908. De första tio åren skedde idrottsverksamheten på Sommarro i Adolfsberg. År 1918 tog KFUM över Strömsnäs och disponerade anläggningen fram till år 1968. Värdshuset Strömsnäs i Hästhagen uppfördes 1895, av källarmästare Johan Eriksson. Den pampiga tvåvåningsbyggnaden i trä hade stora balkonger och utstrålade snickarglädje. Under sommarhalvåret blev den snabbt ett populärt utflyktsmål för Örebroarna. Här genomfördes dans, konserter och olika former av festligheter. Deltagarna tog sig till Strömsnäs främst med cykel, men det gick även båtturer fram och åter från Örebro. Båtarna hade namnet Strömsnäs I och Strömsnäs II. Det förekom en hel del fylla och slagsmål så när Johan Eriksson dog 1915 stängde häradshövdingen Theodor Dieden på Karlslunds Herrgård restaurangen. I stället kunde KFUM ta över och arrendera byggnaden och området, den 7 maj 1918. En 100-metersbana, hoppgropar, kastringar och en mindre fotbollsplan färdigställdes snabbt. Tidigt anlades också en tennisbana av sand och år 1922 en bana av cement. Simning kunde genomföras i Svartån. Efter stora ansträngningar kunde en rundbana på 400 meter anläggas runt Strömsnäsbyggnaden, vilken stod helt klar år 1942. En rejält stor grusplan skapades samtidigt med möjlighet till fotboll, kastringar och gymnastikredskap. På området fanns också en fantasirik minigolfbana. Nu kunde det utövas och tävlas i friidrott, handboll, tennis och orientering, med flera idrotter. Ett flertal riksmästerskap arrangerades. År 1931 bildades det nationella ”KFUM´s Idrottsförbund”, en minnesplatta på en stor tall påminner idag om denna händelse. Dessa innovativa år sammanföll med att Ola Hellstrandh 1936-42, tillsammans med ett gäng yngre KFUM:are, bodde på Strömsnäs varje sommar. I detta gäng ingick, bland många, G-A Eklund, Hans Gibson, Rune Gobén, Erland Hjelmberg, Erik Mobacken och Bengt ”Frasse” Skoglund. De bodde i det 20-tal rum som fanns i flyglarna. En husmor såg till att frukost, lunch och middag kunde beställas. Utöver att mångsidigt idrotta så spelades det krocket. Gänget bildade ”Krocketunionen”, som kom att leva i mer än ett halvt sekel. Årligen skrev Ola ett antal sånger om vad som hänt under sommaren, Strömsnäsvisorna. Ola benämnde ofta det som hände på Strömsnäs denna tid som ”de lyckliga åren”. I slutet av 1950-talet blev basket populärt inom KFUM och tennisbanan i sand gjordes om till en basketplan. Störst var friidrottsverksamheten, men det fanns även möjlighet att spela minigolf och tennis. Utöver den egna verksamheten genomfördes öppna idrottskolonier. Många är de ungdomar vilka cyklade ut till Strömsnäs några sommarveckor för att deltaga i dessa idrottskolonier, med en mängd olika idrotter. Deltagarna hade med sig smörgåsar till lunch vilka kompletterades med mjölk som KFUM:profilen Nils ”Nicke” Grundell körde till Strömsnäs på sin cykel. I takt med att de egna idrotterna alltmer skedde i specialhallar minskade verksamheten på Strömsnäs under 1960-talet. Den upphörde för KFUM Örebro år 1968 och år 1971 revs Strömsnäs byggnaden. Från början av 2000-talet driver KFUM Örebro verksamhet på rekreationsområdet Hästhagen med dess café. I Hästhagens vackra omgivningar kan ung som gammal nu spendera ett par timmar med aktivitet eller vila. Bland aktiviteterna finns exempelvis kanotpaddling, äventyrsminigolf, frisbeegolf, kanotuthyrning, klättervägg och beachvolleyboll. Många skolor nyttjar området vid vårterminsslut och höstuppstarten. Här sker nu åter idrottskollo i form av dagläger, vilka samlar hundratals deltagare. Källa; Texten är hämtad, i minskat format, från artikeln ”KFUM på Strömsnäs” i Karlslunds Hembygdsförenings årsskrift ”Karlslund förr & nu” år 2024, av Lasse Hellstrandh. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Carina Karlsson/Larsson

Radiosportens dokumentär Du finner ett utmärkt, nyinspelat, radioprogram om Carina Karlssons bedrift i Wimbledon 1984. Det är gjort av Örebrosonen Anders Öhrman, där utöver Carina medverkar Björn Hellberg, Maria Strandlund, Thomas Eklund m.fl.. Namnet är "Kid Carina - den svenska sensationen i Wimbledon". Du finner radioprogrammet här. "Kid Carina" tog Wimbledon med storm Kommer ni ihåg ÖSK:s tennisstjärna Carina Karlsson? Det är fyrtio år sedan hon överraskande gick till kvartsfinal i klassiska Wimbledon sommaren 1984 och blev "Kid Carina" med det tennistokiga England. Men efter skrällsegern över den brittiska superstjärnan och hemmahoppet Virginia Wade i tredje omgången blev det till sist tvärstopp i kvarten mot flerfaldiga Wimbledonmästaren Chris Evert från USA. - Jag tror jag förlorade med 3-6, 3-6 och var aldrig riktigt nära en semifinal. Chris Evert var en extrem tuff motståndare i kvarten, minns Carina i dag, 33 år senare. Hon heter numera Larsson i efternamn och bor tillsammans med maken och före detta tennistränaren Ola i skånska Ystad. Både sonen Lukas och dottern Olivia har varit elitsatsande tennisspelare och tillhört topp 20 i Sverige. - Vi är nog riktiga tennisnördar, min man och jag, säger Carina. Jag tycker att det är roligt att följa både dam- och herrtennis. Damtennisen har verkligen utvecklats. Konkurrensen är tuff och du måste vara riktigt bra fysiskt och kunna slå hårt för att lyckas i världstoppen. Kvartsfinal i Wimbledon var höjdpunkten på din tenniskarriär - redan innan du fyllt 21. Vad minns du av den sommaren i London? - Wimbledon var stort för mig. Det var den första Grand Slam-turnering jag kvalde in till. Det blev ju ett större genomslag än vanligt här hemma eftersom alla svenska herrar slogs ut redan i andra omgången det året. - Men efter segern över hemmahoppet Virginia Wade blev uppmärksamheten stor även i England. Jag minns att allt var lite överväldigande med en uppmärksamhet som var både jobbig och rolig, så klart. Engelsmännen älskar ju Wimbledon och allt som kommer med den turneringen. Mitten av 1980-talet blev den bästa perioden under Carina (Karlsson) Larssons tenniskarriär. - Jag var som bäst rankad 38 på WTA-touren 1985 eller -86. Kvartsfinalen i Wimbledon blev min största framgång, men samma år vann jag en 25 000-dollars turnering i italienska Turin. Jag gick även till 16-dels final i Franska Öppna i Paris 1986, var i final i en 75 000-dollarsturnering i Hilversum och dubbelfinal i Stuttgart. Jag spelade riktigt bra och vann både SM i singel och mixed det året. Vad hände sedan? - Jag bestämde mig för ett break 1987 och träffades Ola, min blivande man. Tillsammans kände vi att det var dags för en ny del av livet. Vi fick sonen Lukas i juli 1988 och flyttade till Örebro under tre år. Därefter gick flyttlasset till Skåne. Först till Lund och juridikstudier, sedan till Ystad som är min man Olas hemstad. Vi längtade till havet och vi bor fortfarande kvar i Ystad. Carina är jurist i grunden och i dag mäklare i Ystad. Carina har varit klubbchef i Ystad TK och ledamot i Svenska Tennisförbundets styrelse under sex år. - Det var en bra erfarenhet och roligt att kunna bidra med lite till svensk tennis. Tenniskarriären betydde mycket för mig som person. Det var otroligt utvecklande och en möjlighet att få se världen och hålla på med tennis, som var det roligast av allt. Idrotten lägger en grund för en bra självkänsla och tron på sig själv, vilket man har nytta av i livet, konstaterar Carina. Håkan Bågenvik Artikeln av Håkan Bågenvik var införd i Idrottsarvet, Nr 62 år 2017. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

AGF:s Sommarhem - gymnastiktrupperna världsledande!

I slutet av 1930-talet sökte AGF efter en tomt vid Svartån för att kunna bygga ett Sommarhem. År 1936 upplät Theodor Dieden vid Karlslund, nuvarande mark vid Strömsnäs/Hästhagen. Medlemmarna bröt först mark i den lövskog som skulle avlägsnas. Därefter byggdes huset. En taklagsfest kunde hållas 1936 och Sommarhemmet invigas året därpå 1937. Byggnaden brann ned under 1940-talet och nuvarande byggnad tillkom, den kom att kallas för ”Kåken”. Behovet av en bastu var stort, då den naturliga avslutningen efter träning var ett bad i Svartån. Den vedeldade bastun stod klar år 1942. En bastu vilken också nyttjades av KFUM. Detta var en tid av förändring för AGF. Välkända Henry Allard valdes till ordförande år 1937. Greta Adrian hade lämnat alla uppdrag efter att medverkat vid Berlin-OS 1936. Greta som sedan bildandet år 1917 lett såväl den manliga eliten som den kvinnliga ”De grå”. Båda trupperna var av yppersta nationella nivå. Den manliga uppvisningen på Kungliga Operan 1930 gavs stående applåder och hyllades stort i pressen. Gymnastikuppvisningar var en mycket vanlig form av underhållning. Det beskrivs bäst av Sam Adrian. ”Trupperna ställde upp vid de mest omöjliga tider för att medverka vid en fest eller ett föredrag, hur de i ur och skur på bussar och lastbilsflak med ett bomställ, häst och plint kuskat omkring i länet, hur de i steniga skogsbackar, på hala dansbanor eller i trånga föreläsningslokaler i samband med föredrag om gymnastik eller annat, mellan deklamation av dikter eller sång till luta, mellan hembygdsföredrag och landsmålshistorier uppträtt, "med ständigt samma precision och fart och kraft och gymnastisk kultur”. Erik Lindén tog över herrarnas elit år 1932, efter att varit aktiv under Greta. Ett uppdrag Erik hade under 35 år, fram till år 1967. Truppen nådde snabbt högre nivåer. Efter uttagning fick AGF äran att representera Sverige i Belgien 1939. Det var en stor händelse, vilken omfattande har dokumenterats. Framgångarna för truppen fortsatte under 1940- och 1950-talet. De var världens främsta trupp och hade uppvisningar i Europa, Sovjet och USA. Vid VM-finalen i fotboll på Råsunda 1958 uppträdde AGF i halvtidspausen. Individuella tävlingar i gymnastik infördes först år 1945. Här kom AGF att dominera, främst på herrsidan med Helmut Röhnisch, Anders Lindh och Kurt Wirhed m.fl., men damerna var också i topp med Karin Lindén och Harriett Lindh m.fl. Denna tid var glansdagarna för Sommarhemmet. De olika redskapen fanns på plats tillsammans med sågspånsgropar. Förberedelser kunde ske individuellt och för trupperna. Hemmet var en oas där gymnasterna kunde träna och umgås. Det var sexdagars arbetsvecka som gällde, träning kunde ske måndag till lördag efter arbetet. Söndagarna samlades många av gymnasterna för att träffas men tillsammans också sköta och underhålla anläggningen. Givetvis förekom det festligheter. Särskilt kräftskivorna, med kräftor fångade i Svartån, var minnesvärda. I slutet av 1950-talet tillkom en studsmatta, vilken lockade många unga gymnaster. Under 1970- och 1980-talet hade AGF stora framgångar i Gymnastik Modern och Rytmisk gymnastik. Här nyttjades inte de tidigare traditionella redskapen utan träning skedde i hallar. Ledare var Barbro Carli, Ingvor Dahlén, Birgitta Tidholm och Gunilla Hedman m.fl. På Sommarhemmet förekom det mindre lägerverksamhet och olika aktiviteter som ”Gymnastikens Dag”. Huset hyrdes även ut som festlokal. Pingstafton år 1977 inbjöd Rulle Rosenqvists i Humbugs till en fest för att hedra Lars ”Walle” Waldner, som fyllde 50 år, många gymnaster deltog. Det blev därefter en tradition för Rulle att arrangera en fest på Pingstafton, fram till år 2007. Sedan år 2019 är det GF Örebro som äger huset. GF Örebro är en sammanslagning av AGF och ÖGF/KIF. Föreningen har idag ingen verksamhet i Strömsnäs/Hästhagen utan de senaste tio åren har KFUM Örebro nyttjat Hemmet, för sin omfattande sommarverksamhet. Foton Taklagsfest år 1936. Erik Lindén med elittruppen framför klubbstugan på 1940-talet. Bastun, byggdes år 1942. Efter en brand byggdes ett nytt klubbhus på 1940-talet. Ingvor Dahlén och Harriett Lindh med flera framgångsrika kvinnliga gymnaster. Legendarerna Torsten Tegner, Idrottsbladet och Erik Linden, framför klubbhuset. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

En nostalgisk, trivsam och somrig idrottsvandring!

I strålande sol kunde en Idrottsvandring i Hästhagen genomföras tisdag 21 maj. Glädjande och imponerande deltog över 80 medlemmar i vandringen. Starten skedde med en fika vid Hästhagens café, vid badet. Direkt visade det sig, runt borden, att i stort sett samtliga deltagare bar på många egna minnen av Hästhagen. Kjell Sunesson hälsade alla välkomna och berättade om allt positivt som idag händer på Hästhagen och Karlslundsområdet. Särskilt hyllades två av deltagarna, vilka sannolikt bäst upplevt tiden vid Hästhagen, från 1940-talet, Ingvor Dahlen och Harriett Lindh, med blommor. Båda framstående aktiva och ledarna inom AGF. Efter att introducerat dagens guider Thomas Eklund och Lasse Hellstrandh påbörjades vandringen till AGF:s Sommarhem, KFUM:s Strömsnäs och ÖSK:s Strömsborg. Första stoppet var vid AGF:s Sommarhem. Här delades deltagarna in i två grupper. Den ena gick in i huset där Lasse Hellstrandh visade bilder och filmer från Strömsnäs, som KFUM övertog 1917 och drev fram till 1968. Den andra gruppen informerade Thomas Eklund om Sommarhemmets och gymnastikens intressanta historik, från 1938 fram till idag. Kvar finns huset, kallad ”Kåken”, bastun, ställning för ringarna samt sågspånsgropen där gymnasterna landade. Därefter bytte grupperna med varandra. Nästa stopp blev vid resterna av Strömsnäs där minigolfbanan, basket-, fotboll- och tennisplanerna kunde skönjas. Även rundbanan för löpning finns kvar i delar. Den pampiga byggnaden revs redan år 1971. Många av deltagarna hade minnen av hur de cyklade ut och deltog i de idrottskolonier KFUM arrangerade under 1950- och 1960-talet. Sista stoppet skedde nere vid Svartån, mittemot Strömsborg. En byggnad som är under renovering men inom kort kommer att öppnas för allmänheten som café och restaurang. Strömsborg var ÖSK:s Sommarhem under åren 1948-1967. Thomas Eklund informerade om vad som skett på Strömsborg denna tid. Till stor hjälp var den gästbok som finns, väl speglande vad som skett. Kjell Sunesson avslutade vandringen med att tacka guiderna Thomas Eklund och Lasse Hellstrandh samt deltagarna efter en nostalgisk, trivsam och somrig idrottsvandring. ÖSK:s Strömsborg presenteras mer utförligt nedan medan AGF:s Sommarhem och KFUM:s Strömsnäs kommer att presenteras i kommande Nyhetsbrev. ÖSK:s Strömsborg Strömsborg byggdes 1920 och är en stockvilla i nationalromantisk stil, uppförd för att användas som sommarcafé. Den byggdes av lantbrukaren Gustav Gustavsson, Skråmsta By och de första åren drevs caféet av Gustavssons döttrar. Den är känd för sina vackra takmålningar av Bror Drake af Hagelsrum, vilka skapades år 1926. Under hela 1900-talet har det varit ett omtyckt utflyktsmål för Örebroarna och föreningslivet. I början av detta sekel kunde man ta sig med båt till Strömborg från Örebro. Båtarna hade namnet Strömsnäs. Det gick också bra att under 1940- och 1950-talet åka tåg då ”Svartåmärra” stannade i Skråmsta. Örebro Sportklubb Örebro Sportklubb arrenderade Strömsborg under åren 1948-1967. Anläggningen nyttjades för träning, möten och fester, Vid invigningen 30 juni 1948 deltog ett 60-tal medlemmar och inbjudna. Här kan nämnas Karl T Graflund, Sven Bergström, Ola Bern, Sigge Carlsson, ”Gegge” Engkvist, Axel Ericsson, Kurt Hedberg, Helge ”Spike” Jensen, Artur Larsson, Bror Ståhl och Bengt Wijk. Handbollslaget hade en träningsvecka 9-16 augusti, samma sommar. Välkända namn är Arne Bergman, Lasse Eklund, Nils Hedman, Ingvar Hjulström, Artur Sunesson, Rune Åhrling, Gunnar Öst samt lagledaren Gunnar Johansson. Inför fotbollslagets match mot GAIS 1 oktober 1951 samlades man på Strömsborg. I laget fanns de tre landslagsmännen Orvar Bergmark, Gösta Lindh och Arne Lundkvist. ÖSK vann matchen med 3-1 efter mål av Orvar Bergmark, PEO Larsson och Gösta Lindh. Det var ett av Orvars, totalt, tre mål på 147 matcher i allsvenskan. I början av 1950-talet var Arne Sundberg stugvärd för Strömsborg och bodde i en mindre byggnad, med samma stil som huvudbyggnaden. Under somrarna bodde ofta Gösta ”Stockis” Johansson/Kilhlgård hos Arne. ”Stockis var utöver en mycket bra bandy- och handbollsspelare världsmästare i militär femkamp för lag. I träningssyfte så simmade ”Stockis” ofta in till Örebro på morgonen och hem på kvällen. Arne tog med sig ”Stockis” kläder på cykeln. Från slutet av 1950-talet nyttjades Strömsborg allt mindre av ÖSK utan hyrdes främst ut för möten och festligheter. Idag Grunden och byggnaden på Strömsborg har nu renoverats. De blekta och vittrade takmålningarna har konserverats och därmed kunnat återskapats. Inom kort kommer Strömsborg åter bli café och restaurang. Inför sommaren 2025 kommer en ny gång- och cykelbro binda samman Strömsborg med Hästhagen. Hela Karlslundsområdet är på väg att utvecklas till ett mycket attraktivt rekreationsområde. Fotot Vandringens guider Lasse Hellstrandh och Thomas Eklund. Ingvor Dahlén och Harriett Lindh hyllades med blommor. Några av de många deltagarna. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Många anmälda - plats för fler

Idrottsvandring i Hästhagen med besök vid AGF:s Sommarhem, KFUM:s Strömsnäs och ÖSK:s Strömsborg. Hästhagen – Samling vid bron över Svartån, vid bilparkeringen. Vi gör en idrottsvandring till tre legendariska Sommarhem och ger en historik samt speglar den intressanta idrottsliga verksamhet som skett. Vid idrottsvandringen kommer vi att guidas av Thomas Eklund och Lasse Hellstrandh. Tisdag 21 maj Vandringen startar vid bron över Svartån kl 14.00, vid bilparkeringen. Kaffe kommer att serveras. Ingen avgift, men anmälan. Anmälan till caféträffen sker genom epost, idrottshistoriska@telia.com, eller brev och ska vara ÖLIS tillhanda senast fredag 17 maj. Klicka här för att anmäla dig till Caféträffen. Tag gärna med en gäst! Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Månadens profil - Dixie Ericson

Säg Dixie - det räcker! Nästan alla som läser Idrottsarvet vet att vi menar idrottaren, den tidigare läraren och kulturredaktören Dixie Eriksson, som under drygt sex år var redaktör för Idrottsarvet. Efter en lättare stroke, år 2016, tvingades Dixie trappa ned på sina åtaganden. Detta till trots har han färdigställt sitt ”livsverk” om Närkepoeten Jeremias i Tröstlösa, alltså Levi Rickson. - Ja, jag kan nog säga att jag är i ganska bra form, till trots några återfall. Jag tränar varje dag efter ett personligt program med många och långa promenader. Dixie bor tillsammans med sin Lotta i Trosa sedan snart tio år. - Vi ville komma närmare barn och barnbarn. Men det är inte så drastiskt. Jag har ju mina rötter i Södermanland och vi har en hel del kontakter kvar i Örebro. Sommartrid vistas vi vid vår stuga i Dalarna, där jag är starkt engagerad i hembygdsföreningen. Han flyttade till Närke från Eskilstuna för snart 50 år sedan. - Jag skulle läsa på universitetsfilialen. Valet stod mellan Örebro och Umeå, men Örebro låg närmare Eskilstuna. Där spelade Dixie fotboll i division tre laget Malmköping, bandy i Eskilstuna BS och ishockey i GoIF Linden. - När jag kom till Örebro blev det både fotboll och bandy i ÖSK. Två lag som då i slutet av 1960-talet tillhörde svensktoppen. Så det var lite överraskande att jag tog plats i truppen både i bandy och fotboll. ÖSK-bandyn radade upp SM-finaler under andra halvan av det decenniet och ÖSK-fotbollen gjorde 1968 en av sina bättre säsonger innan unge Thomas Nordahl försvann till proffslivet och landslagsmålvakten Sven Gunnar Larsson blev skadad på Wembley. - Jag gjorde ett 20-tal matcher som avbytare i allsvenskan både i bandy och fotboll. Var nog den idealiske inhopparen. Jag var kantspelare och kunde höja energin tillfälligt, men var inte tillräckligt bra i fotboll för att spela i 90 allsvenska minuter. Jag saknade tempo helt enkelt, konstaterar Dixie i dag och berättar att en ytter på den tiden aldrig gick längre ned än till mittlinjen. Vad var roligast - bandy eller fotboll? - Jag gillar bandy. Det är en sport som tillhör hjärtat, men fotbollen var ju större än bandyn. Och det är roligt att ha spelat i samma lag som bland andra Hasse Nordin, "Totten" och Leif Eriksson. Dixie Ericson avslutade sin aktiva karriär som spelare och ledare i BK Forward. Både i bandy och fotboll. - Bandylaget, som mer av en slump gick upp i allsvenskan 1973, var det bästa kamratgänget jag spelat i. Vi var ett bra div. II lag, men räckte inte till i allsvenskan. Civilt var Dixie gymnasielärare i språk och historia, ett yrke han kombinerade med uppdraget som kulturskribent på Nerikes Allehanda. Men han avslutade karriären som kulturredaktör och ledarskribent på tidningen. - Jag valde böckerna och läromedelsskrivande i svenska framför idrottskarriären, och det har jag inte ångrat, säger Dixie Dixie Ericson fyllde 80 år, måndag 13 maj 2024. ”Om Dixie Eriksson behandlat bollen med samma lätthet och elegans som han hanterar det svenska språket skulle hans idrottskarriär med största säkerhet slutat på hög internationell nivå”. Per Å Knutsson Dixies bok heter ”Tröstlösamålet – Hur Levi Rickson diktade med Närkehjärta” Artikeln bygger på Håkan Bågenviks i Idrottsarvet nr 60 - 2016 Foto Dixie är moderator vid ett av många ÖLIS evenemang, samt ett porträttfoto. Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap

Visa fler nyheter